”ALBERT ENGSTRÖM (1869–1940) började tidigt teckna porträtt av de människor han mötte i sin uppväxtmiljö i Småland. Främst var det de så kallade ’originalen’ som fångade hans intresse. ’Originalen’, skrev han, ’äro de enda människorna, och studiet av dem är värt livet.’ Som informator hos prosten Carlsson i Mörlunda och som beväring på Hultsfreds mötesplats kom han i tillfälle att studera två andra för hans konstnärskap karakteristiska motivkretsar: den klerikala och den militära. Under klassiska studier i Uppsala träffade han Bruno Liljefors och fick av honom rådet att överge latinet och grekiskan för måleriet. Engström reste till Göteborg med endast ett par kronor på fickan, antogs som elev på konstskolan Valand och fick där som lärare Carl Larsson vilken kom att utöva stort inflytande på sin unge elev. Framför allt var det Carl Larssons mästerliga linjeföring som blev ett ideal för Engström. ’Njutningen av en linje’, skriver han, ’är något så kolossalt att man tycker att man har skapat en glugg att se in i himlen genom.’ Då skämttidningen Söndags–Nisse sökte ny illustratör rekommenderades Albert Engström av Carl Larsson och började 1894 ett medarbetarskap som skulle vara i tre år. Genom tecknandet i Söndags-Nisse blev han med ens välkänd och omtyckt av en stor publik. Våren 1897 grundade han sin egen tidning – Strix – som, under mottot ’Tål intet ont i världen, men var glad åt allt godt’, utan mannamån drev gyckel med allt och alla vilka gjort sig förtjänta därav.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Albert Engström hos Litteraturbanken.
I spellistan nedan återfinns en inspelning från oktober 1908 där Albert Engström sjunger visan ”Den blå färgen”.
Följande två inläsningar av Engströmtexter är gjorda av Sigurd Wallén (1884–1947) och är tillgängliggjorda med tillstånd Sveriges Radio.
Porträttet, från ett omslag till Strix 1907, har vi lånat från Wikimedia Commons.
