”ISRAEL HOLMSTRÖM (1661–1708) gjorde sig först känd genom ett sorgetal över Ulrika Eleonora (1693). Fyra år senare höll han ännu en parentation, vid Karl XI:s död, samt en ”solenn oration” vid Karl XII:s kröning. Som författare av gravdikter var Holmström en mästare, men han skrev även uppsluppna sällskapsdikter, burleskerier och elegisk kärlekspoesi. Snart sagt ingen av tidens genrer var honom främmande. Han var en av de första att efterbilda La Fontaines fabler på svenska, och han skrev även gåtor, parodier och lustiga epigram; mest känt bland de senare torde vara det om Karl XII:s hund Pompe.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Israel Holmström hos Litteraturbanken.