”SAMUEL OLOF TILAS (1744–1772) inledde sin blygsamma diktarbana med ett antal satirer, bland vilka kan nämnas ’Glasögon at dermed bese närvarande tider’ och ’Qväde om den gyllende tiden då caffe war i bruk’ (båda från 1767). Störst framgång nådde han dock med sina idyller och vemodiga kärleksdikter. Influerad av den franska vaudevillen och med skarpt öra för melodi och rytm skrev Tilas där oftast i kuplett– eller sångform, i nära släktskap med vännen Carl Michael Bellmans alster.”
Stycket ovan är hämtat från Lotta Lotass introduktion av Tilas hos Litteraturbanken.
Inspelningen tillgängliggörs här med tillstånd från inläsaren.