I augusti 2018 publicerade vi ett stort antal diktsamlingar av Ingrid Sjöstrand och Karl Ragnar Gierow. Vi skrev då så här i vårt månadsbrev:

”Förr eller senare får varje släktforskare anledning att bekanta sig med sina förfäders bouppteckningar: dessa ofta svårtydda och inte sällan djupt gripande inventarielistor som så noggrant värderar livets damm. Man lär sig att uttyda rubrikerna – ”Gångkläder”, ”Messing”, ”Pårselain” – och hemmet uppstår på nytt inför den läsandes ögon. Under ”Böcker” kan den nyfikne kanske till och med tycka sig finna en genväg till den dödes tankevärld. ”Div. böcker”, värderade till 20 kronor, säger kanske inte så mycket. Men en noggrann förteckning över titlar och författare – och sådana finns förstås också – säger desto mer. Ett tankens universum återuppstår i listans enkla form.

Enstaka föremål i bouppteckningar kan förvåna en sentida läsare. Varför finns det till exempel en Browningpistol i konstnären Ivar Arosenius kvarlåtenskap 1909? Och varför ägde en sågmästare vid Vädersågen i Majorna i Göteborg ett exemplar av den ovanliga Mythologia Fennica (1789)? När sågmästaren Leonhard Lundberg dör i skörbjugg sommaren 1800 tecknas det mytologiska uppslagsverket ner jämsides en latinsk grammatik, en Zïons Sånger, en Bibel i kvarto, en Sväriges Lag och några enstaka böcker till. Hur blev den exotiska finländska mytvärlden en del av den göteborgske sågmästarens liv?

Boklistor och auktionsförteckningar över sedan länge avyttrade privatbibliotek är en viktig källa till vår kunskap om det förflutna. Skickliga bokhistoriker kan spåra idéers spridning och tankars inflytande. Listorna blir fönster som öppnar sig mot det svunna. Och även om just sågmästarens förmodade vurm för finländsk mytologi förblir ett privat mysterium kan andra gåtor förklaras och världar andas fram.

När Litteraturbanken nu får möjlighet att fritt tillgängliggöra viktiga delar av Ingrid Sjöstrands lyriska universum och Karl Ragnar Gierows litterära livsverk kan man konstatera att också här – i poesi, prosa och inåtblickande vandringar – speglas det förflutna. Men det är ett förflutet som sträcker sig långt in i vår samtid, ett förflutet som fortsätter skänka både frågor och svar. Ingrid Sjöstrand publicerar sin första diktsamling för vuxna 1970, och så dags har Karl Ragnar Gierow debuten fyrtiofem år bakom sig. Men trots att bägge skriver med dåtidens samtid som fond talar deras texter ändå tydligt till senare tider. Hos både Sjöstrand och Gierow står jaget i fokus, och det är ett jag som inte i första hand beskriver en privat, tidsbunden sfär: här ställs, genom intrikata roll- och maskspel, i själva verket livets frågor. Vardagliga observationer sätts att demaskera världen – som i Sjöstrands dikt ”Den moderna” (1976).

”Den moderna
människan
såg björkens
sista
ärgiga
mässing
beslöjas
av blå rök
— och höstastrarnas
ännu
sommarlila
punkter
Snart är det över
Snart är det över
Har jag färgfilm i?
Klick
Så är det över”

Färgfilmens tidsmarkör skvallrar om diktens tillkomsttid, men bilden ställs helt i diktens tjänst och gör den tidlös. Och nog finns här ett ironiskt eko av T.S. Eliots ”The Hollow Men”:

”This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.”

Den äldre diktens närvaro tycks kasta en undergångens mörka skugga över Sjöstrands observationer. I denna svarta bild förenas Sjöstrand och Gierow. Det går ett stråk av förtvivlan genom bägges verk, men det mattas av skrivandets motstånd: ett motstånd som sträcker en tanke genom tiden.”