Kring skillingtryck skapade vi, i början av 2019, en digital utställning. I månadsbrevet som berättade om detta stod bland annat följande att läsa:
”I skillingtryckens visor och folksagans pamfletter fann folket sin litteratur. Här omskapades tidens händelser till dikt och visa. Här gavs sagan vidare till nästa generation. Här stod världens våld i rysningens tjänst, ”androm till varnagel”. Här berättades sedelärande historier, och här omstöptes krogarnas skrålade epistlar till träsnittprydda pamfletter. Världen speglades i denna folkets litteratur; det var också en litteratur som levde vidare jämsides – och speglade – modernitetens intrång. Samtidigt som en hare för första gången jagade ett ånglok längs spåren somnade någon, i ljuset av en fotogenlampa, till berättelsen om Mästerkatten i stövlar. Sagans värld och samtidens händelser, olyckor, katastrofer, mord och häpnadsväckande anekdoter – allt omstöptes till två, fyra, åtta eller sexton sidor och spreds från by till by, från gård till gård. Även i stadens gränder var skillingtrycken, kistebreven och folksagorna flitigt förekommande: också där spegelsatte de världen och den annalkande framtiden. ”En Trummas buller-ljud och läte, Är likt wårt lif i werldens larm” – var man än befann sig: i folkets oansenliga tryck uppstod ett eko av den värld och den tid som passerade.
Det är knappast en överraskning att det var det spektakulära – och inte sällan det bloddrypande – som lockade till läsning. Så kunde en uppenbarligen svårmättad läspublik skaffa inte färre än fem pamfletter om den pensionerade järnvägsbokhållaren Carl Johan Wetterlunds sammanbrott 1887. Gråbergsdramat, som det kom att kallas (och som utspelade sig i och omkring huset i bilden här ovan, i Göteborg), lånade sig till att skildras i både sedelärande visa och andfådd journalistik. Här fanns allt: en vansinnig man beväpnad med jaktvapen och utsikt, en nio dagar lång belägring, ond bråd död, en tragikomisk upplösning. Det utdragna skeendet finns noga beskrivet av Johan Lundin hos Majorna.nu – och fem av trycken från tiden, med träsnitt och allt, kan man nu med fördel läsa hos Litteraturbanken. Fanns det pengar att tjäna på dramat väntade man heller inte alltid till dess fullbordan. I tre av de fem trycken ligger det rätt odramatiska slutet – som omfattar ett glas vatten och en smula snus – fortfarande i framtiden, men det har inte hindrat författarna (varav den ene är den småningom så välkände C.R.A. Fredberg) från att dra fördel av det mediala intresset; ju snabbare trycket finns att sälja desto mer kan man tjäna på dramatiken.
En stor del av alla dessa småtryck handlar förstås om just brott: om hjärtlösa dåd och om illgärningars rättmätiga straff. Men här finns också annat. Kärleks- och bröllopsvisor, supvisor, sagor, skämtsamheter, gåtor, hyllningsvisor till kungar och prinsessor – kort sagt: allt. Och vi kommer att återvända till detta framöver. Det finns tusental och åter tusental av dessa berättelser i bibliotekens gömmor.”
