Om Erik Lindorms dikt ”En död arbetarhustru” skrev författarkollegan Ragnar Jändel att ”det finns knappast någon dikt i svensk lyrik, som på ett så gripande sätt återger fattigdomens psyke, här närmast den fattiga arbetarhustruns och moderns. Där är allt det verkliga armodets tröstlöshet och gemenhet, den kalla, unkna träskluften, inte den ’svenska fattigdom’ som besjungits av skalder och som himlens fria fåglar sväva över.”
Det var till sist denna dikt från diktsamlingen Min värld (1918) som en gång för alla skulle foga Lindorm till den unga generationen proletärdiktare i 1920-talets Sverige. Men proletärdiktarens dräkt kom snart att strama åt. I själ och hjärta var Lindorm alltjämt en vardagens och kärlekens poet.
I spellistan nedanför kan du höra ”En död arbetarhustru” läsas upp av Lindorm, intill ytterligare en inläsning av dikten ”Jordskeppet” från diktsamlingen Bekännelser (1922). Inläsningarna spelades troligen in 1930, och är hämtade från Författarföreningens utgivna grammofoninspelningar Svenska diktarröster (1930).
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Naxos. – Fotografiet, taget av Jan de Meyere, som här är bearbetat har vi lånat från Stockholms stadsmuseum (CC-BY).
