”DAN ANDERSSON (1888–1920) börjar tolv år gammal sitt arbete i skogen som hjälpreda och milpassopp. Faderns önskan om en bättre tillvaro för barnen sänder honom, två år senare, som kunskapare till Amerika, men utvandringsplanerna går om intet. Dan Andersson återvänder till arbetet som kolare och flottare, men med allt starkare författardrömmar. Erfarenheterna från det hårda dagliga slitet blir grund för hans först utgivna verk, Kolarhistorier (1914). Motivvärlden är densamma i Kolvaktarens visor (1915). Här träder Dan Andersson fram som pionjär inom den svenska arbetarlitteraturen. Också i hans övriga verk – noveller, romaner och dikter – är det de utstötta, fattiga, av livet hunsade som ställs i brännpunkten för ofta febriga och lidelsefulla skildringar. I diktsamlingen Svarta ballader (1917) skimrar de mörka dikterna av längtan till ett ogripbart bortom; en längtan som utgör ett genomgående stråk i Dan Anderssons diktning, där själens traktan efter befrielse från köttet – såväl med kristna som med buddhistiska förtecken – är återkommande. Efter att ha tillbringat en natt i ett hotellrum som behandlats mot ohyra och därefter inte vädrats rycks Dan Andersson bort, endast 32 år gammal.”
Stycket ovanför har vi lånat från Lotta Lotass presentation av Dan Andersson hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna.
