Ett dystert julminne

Igår hade vi besök av Dan Berglund i studion. Det var en lång och mycket innehållsrik dag. Dikter av Harry Martinson, Ingrid Sjöstrand, Erik Johan Stagnelius, Anna Greta Wide och många fler kan vi, så snart som redigeringen är färdig, lägga till våra samlingar. Till detta ber redaktionen så vänligast om att få återkomma. Vår entusiasm är, efter gårdagen, snudd på gränslös.

Men en liten försmak vill vi gärna bjuda på – även om den tekniska redigeringen är tillfällig och visar prov på julens brådska! Här läser Dan Berglund en julnovell av Dan Andersson – ”Ett dystert julminne”, hämtad ur samlingen Kolarhistorier (1914). Munter är den inte. ”Det är många jular som inte är så värst roliga”, står det i novellen. Och här brister isen ordentligt. Och tolkningen är lika vackert melodisk som berättelsen är suggestiv och vintermörk.

”Vid Granängsbacken glimmar en eld; jag kan se den från krönet av Gräsbärget, där jag står stödd mot min skidstav och lyssnar på nordanvindens vin i martallarna på bärgkammen. En tyst vinternatt står omkring mig, hög och stjärnglimtande.Jag tänker fara ner till Granängen och ligga vid den där elden ett tag. Domar-Pelle vaktar sina kol där – och kanske han kan berätta mig något från fordom medan timmarna gå?

Jag ränner näven i rockfickan och uppskattar mitt förråd av röktobak: det räcker för en natt och för två män. Och så låter jag den lösa, lätta snön fräsa och gnistra om skidorna medan jag snabbt och lustigt glider ned mellan marbuskarna på bärgsluttningen.” – Läs vidare här.

Dan Berglunds fotografi är taget av Eva Brandin – ett stort tack för det! Dan Anderssons fotografi har vi lånat från Wikimedia.