”Poeten EMILIE BJÖRKSTÉN (1823-1896) kan räknas till den kvinnolitterära traditionen under den senare delen av 1800-talet. Länge var Björkstén känd främst som en av J.L. Runebergs utomäktenskapliga flammor, medan hennes dikter har fått mindre uppmärksamhet. I hennes dikter är ämnesvalet och idealen ofta konventionella och tidstypiska. Samtidigt uttrycker de en slitning mellan diktjagets självutplånande kärlek och hennes frihetslängtan samt mellan försakelse och konstnärsambitioner. Dikterna bär spår av runebergska ideal både vad gäller stil och tematik. Relationen till Runeberg behandlas ibland explicit men finkänsligt, samtidigt som kvinnans svaga position i relation till mannen är ett tema som anas mellan raderna. Björkstén utgav sina dikter i tidningar men även i bokform, exempelvis i diktsamlingen Ännu engång (1877). Förutom dikter skrev hon sagohäften för barn samt den självbiografiska Några minnen af e*** (1871).”
Stycket ovanför har vi lånat från Nationalbiblioteket i Finland.
Inspelningen tillgängliggörs här med tillstånd från inläsaren. – Fotografiet ovanför har vi lånat från Museiverket i Finland (CC BY).