”Hjalmar Gullberg svär sig fri från estetiska syften med sin diktning. Diktarens uppgift är enligt hans mening att skala bort allt oväsentligt, rycka bort de tillfälliga masker som heta parti och samfundsbeteckningar, gå fram personligt och aggressivt. En mission har diktaren, den saken står så klar för honom, att man, när man hör honom tala därom på sitt stilla, försynta sätt, känner med plötslig trygghetskänsla, hur djupt han med hela sin egenartade, bisarra, fascinerande inspiration dock är förankrad i denna ofrånkomliga verklighet. Han fattar diktarens mission, säger han, som den att väcka, befria, finna utvägar, hävda vars och ens plikt att frigöra sig från schablon och masstänkande, och framför allt åter och åter göra boskillnad mellan dött och levande – inte minst i denna tid, då så mycket av det som bullrar värst och hoverar sig mest likafullt är det dödaste av allt dött.”
Stycket ovanför har vi saxat ur Märta Lindqvists porträtt av Hjalmar Gullberg i boken Människor (1938).
Fotografiet av Hjalmar Bergman har vi lånat från Barbro Alvings bok Profiler (1983).
