”JOHAN HENRIC KELLGREN (1751–95) lämnade vid nyåret 1777 Åbo akademi där han studerat och arbetat sedan 1768. Han tillträdde en tjänst som informator i Stockholm och blev, inom loppet av ett par år, den ledande gestalten i stadens litterära liv. Sitt publika genombrott fick han 1778 då hans dikter ”Sinnenas förening” och ”Mina löjen” publicerades i Gjörwells tidskrift Samlaren respektive göteborgstidskriften Hwad Nytt? Hwad Nytt?. Tillsammans med vännen Carl Peter Lenngren startade Kellgren samma år tidningen Stockholms-Posten och var från första stund dess ledande kritiker. Han var också, från 1780, vitter direktör för sällskapet Utile Dulci och redigerade den fjärde volymen av dess antologi Vitterhets-Nöjen. Han etablerade därtill ett nära samarbete med Gustaf III – det mest berömda av deras gemensamma alster är dramat Gustaf Wasa– och kunde därigenom lämna sin tjänst som informator för att helt ägna sig åt litteratur. När Svenska Akademienstiftades 1786 var Kellgren en av de tretton ledamöter som kungen själv utsåg. Kellgrens stora förebilder var Pope och Voltaire; liksom dem framhöll han den klara tanken och det klara uttrycket.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Johan Henrik Kellgren hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna.
