”LEON LARSSON (1883–1922) växte upp i fattigdom. Sina ungdomsår arbetade han som springpojke och smedlärling. Efter att ha anlagt en brand i huset där familjen bodde fick han tillbringa en tid på uppfostringsanstalt. Han anslöt sig till ungsocialisterna och debuterade som poet 1904 med dikten ”Mitt hat” i Socialistiska ungdomsförbundets tidskrift Brand. Två år senare utgav han debutdiktsamlingen ”Hatets sånger” i vilken han ger uttryck för sin avsky inför de miserabla förhållanden som råder för den som fötts in i arbetarklassen. Några år därefter bröt han med ungsocialistiska rörelsen och engagerade sig i socialdemokraterna som medarbetare i tidningen Fram. Han fick även, hjälpt av vännen Bengt Lidforss, tillfälle att skriva för Arbetet. Larssons första roman – Samhällets fiende (1909) – var en nyckelroman där han tog starkt avstånd från ungsocialismen och bland annat porträtterade Hinke Bergegren som en falsk och beräknande manipulatör.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion om Leon Larsson hos Litteraturbanken.
