”Att läsa Erik Lindorms dikter är som att komma ut på en stadsgata efter ett sommarregn, en gata med gröna träd i långa raka alléer. Trottoarens granitstenar blänka, trädens gröna blad blänka och husväggarna stå i en mjukt fuktig ton. Det är något lytt och spelande i luften, som stege en lärka dallrande mitt inne över staden. […] Man har förebrått Lindorms diktning en alltför ringa kontakt med dagens liv, en viss förnäm slutenhet och brist på intresse för tidsproblemen. Däri ligger nog en viss sanning, men å andra sidan kan man säga, att Lindorm i hög grad uttrycker tidens mentalitet. Han har den nyktra – alltför tidigt nyktra – blicken, han har också hjärtats oro, om han också helst vill dölja den.”
Stycket ovanför har vi lånat från Ragnar Jändels kapitel om Erik Lindorm i boken Jag och vi (1928).
Lindorm medverkade inte särskilt ofta i radio, men åtminstone två diktinläsningar har bevarats för eftervärlden. I mediespelaren nedanför hör du honom läsa ”En död arbetarhustru” och ”Jordskeppet”.
Våren 2022 besöktes Litteraturbanken av dramatikern och skådespelaren Hannes Meidal. För Litteraturbankens räkning läste han då in tre dikter av Lindorm: ”Lyckans minut”, ”Mor och son” samt ”Mötet”. Lyssna på inläsningarna i spelaren nedanför.
Inspelningarna är upphovsrättsskyddade, och Erik Lindorms egna inläsningar tillgängliggörs här med tillstånd från Naxos. – Bilden ovanför, tecknad av Nils Dardel, har vi hämtat från omslaget till Erik Lindorms Dikter (1941).
