”LARS JOHANSSON (1638–74) är mer känd under signaturen Lucidor. Hans författarskap omfattar alla slags världsliga och andliga visor, erotiska dikter och tillfällesdikter inom såväl bröllops- som begravningsgenren. Till hans mer kända verk hör den förnöjsamhetsfilosofiska visan ”Skulle jag sörja, så vore jag tokot” och den av Hedvig Charlotta Nordenflycht prisade gravdikten över Elisabeth Juliana Strijk (1671) där Lucidor med barockens praktfulla språk tecknar bilder av förgänglighet, av kroppens ändlighet och dödens evighet. En av hans bröllopsdikter, Gilliare kwal (1669), skriven till Konrad Gyllenstierna och hans hustru, ledde till rättegång och flera månaders fängelsevistelse. Vid tiden hade utfärdats förbud mot obeställda bröllops- och begravningsdikter och Gyllenstierna kände sig därtill förnärmad av diktens skildring av den envetne friaren samt att poeten underlåtit att räkna upp alla hans titlar.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Lars Johansson hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna.
