”Ska man se och förstå egenarten och kontinuiteten i Ture Nermans dramatiska liv, måste man veta att hans karakteristiska drag som människa var färdiga redan när han, några och tjugo år gammal, besteg den offentliga scenen. Han var formad av den borgerliga värld där han hade växt upp. Värderingar och principer var i grunden desamma, när han på 1910- och 20-talen som brinnande bolsjevik attackerade det borgerliga samhället, som när han under andra världskriget lika hängivet försvarade det. Eller närmare bestämt: vad han kämpade för var en idealiserad bild av detta samhälle, förvandlat till en idé om en Människans värld och en Ny människa. Nerman var idealist, men han var framförallt poet: han levde i visionen, i dikten, i ordet. Det var där han uträttade sitt bästa och väsentligaste.”
Stycket ovanför kommer från Bengt Nermans artikel om Ture Nerman i Svenskt biografiskt lexikon.
Karikatyren ovanför har vi lånat från framsidan till Ture Nermans självbiografi Trots allt! Minne och redovisning (1954).
