”ULRICA CAROLINA WIDSTRÖM, f. Forssberg (1764–1841), poet och översättare. Född som dotter till ett par hovtjänare, kom Widström att tidigt umgås med bl.a. Gjörwell, Thorild, Lidner och Leopold; de två sistnämnda ägnade henne varsin dikt. Efter att under en tid ha publicerat sig i periodiska tidskrifter utkom 1799 hennes kanske mest omtalade diktsamling, Erotiska Sånger af U. C. W., som bestod av arton sånger, varav fem var översättningar eller imitationer. Därefter verkade hon huvudsakligen som översättare; hon översatte bl.a. Victor eller Skogs-barnet av Ducray-Duminil (1803) och, tillsammans med H. A. Kullberg, Munken av Matthew G. Lewis. Widströms författarskap återupptäcktes av Atterbom, som i flera artiklar i Phosphoros hyllade hennes blida känsla och det erotiska svärmeriet, eller, med Atterboms ord, ’denna naïva vällustighet, som är menlöshetens och naturens, och som ännu ingen annan Svensk skald förmått uttrycka med denna oefterhärmliga ton’”
Stycket ovanför kommer ur Ljubica Miočevićs introduktion av Ulrica Carolina Widström hos Litteraturbanken.