Det är april 1949, och det har gått tre veckor sedan Harry Martinson (1904–1978) valdes in i Svenska Akademien. Den gången kom Sveriges Radio på besök för att höra om den stora tilldragelsen, och Martinson berättade om sitt liv.
Men nu, tre veckor senare, är det något annat han vill prata om. Man hade från radions sida helt enkelt tänkt sig att sända ut den förra inspelningen på nytt. Men Martinson vill annorlunda. Nu har han annat att berätta. Det handlar om diktens tillkomst. Om tanken. Martinson är eftertänksam, prövande. Och han konstaterar: ”Det förhåller sig alltid på så många andra sätt, samtidigt.”
Martinson är alltid på väg. Men han stannar i steget och iakttar. Han dröjer. Och med essäns språk, och i samtalets form, vindlar tanken från ett till ett annat: från William Butler Yeats och Robert Desnos till symboler och skördemaskiner. Han talar om de äldre verkligheterna, om de gamla krigen, om de brutna symbolerna. Om maskinkriget.
Och om den fullkomliga dikten.
Lyssna till andras inläsningar av Harry Martinsons texter här.
Harry Martinsons radioinläsningar tillgängliggörs här med tillstånd från rättighetshavarna och Sveriges Radio. – Fotografiet (taget av Anna Riwkin), används här med tillstånd genom bildbyran@modernamuseet.se..
