Det är den åttonde luckan i Litteraturbankens julkalender – och dessutom andra advent.
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is. För mer information, skriv till: vinland@centrum.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den från början! Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Þorvarð Kråknäbb
Översatt av Inge Knutsson
Þorvarðar þáttur krákunefs återfinns bland kungasagorna i Morkinskinna och Flateyjarbók. Översättningen bygger påMorkinskinna. Þorvarð söker sig till kungens hird och vet att föra sig väl. Berättelsen skiljer sig från andra tåtar, eftersom det inte blir kungen utan stormannen Eystein som till slut gynnar islänningen.
Þorvarð Krákunef hette en man som härstammade från Västfjordarna. Han var en rik och godsint man. Han reste från det ena landet till det andra och blev mycket uppskattad vart han än kom.
En sommar seglade han sitt skepp norrut till Nidaros. Kung Harald uppehöll sig i staden tillsammans med sin svåger Eystein Orri, son till Þorberg Árnason. Eystein var den tappraste av män och värderades högt av kungen. Þorvarð lastade ur sitt skepp och hyrde sig en bod. Efter det gick han till kung Harald som satt vid dryckesbordet. När han kom dit befann sig kungen utanför salen.
När kungen vände sig om för att gå in igen sade Þorvarð: ”Var hälsad, herre. Jag har ett segel nere på mitt skepp som jag skulle vilja att du tog emot som gåva.”
Kungen blev allvarlig och sade: ”En gång fick jag ett segel av er islänningar och då var det nära att jag kom till skada. Det rämnade när vi var ute och seglade, och därför vill jag inte ha ditt segel.”
Då tog Eystein till orda. ”Ta emot det, herre”, sade han, ”och gå ner och se på det, det kan ju hända att du finner det utmärkt. Antagligen har du fått ta emot mindre värdefulla gåvor än den som Þorvarð tänkt ge dig.”
Kungen svarade: ”Sköt du ditt, så sköter jag mitt.” Därefter gick han in i salen och sade inget mer.
Då bad Þorvarð Eystein att ta emot seglet. ”Följ med mig”, sade han.
Det gjorde Eystein och tyckte sig aldrig ha sett ett ypperligare segel. Han tackade hjärtligt för gåvan och sade att Þorvarð skulle besöka honom till vintern och se hans gård på Giske utanför Nordmöres kust. Vintern blev händelsefattig.
När våren kom utrustade Þorvarð sitt skepp, seglade söderut längs kusten förbi Solskjel och begav sig därifrån ut på öppna havet. En dag fick Þorvarð och hans besättning syn på ett skepp som snart hann upp dem. Det var bemannat från för till akter. I fören stod en stor och ståtlig man, klädd i scharlakansröd kappa. Han frågade om Þorvarð fanns ombord. Þorvarð svarade ja och hälsade hjärtligt på Eystein.
Eystein sade: ”Du har dröjt med att besöka mig, men stig nu ombord på mitt skepp med så många av dina män som du vill ha med dig, det är ju ändå ingen segelvind.”
Þorvarð gjorde så, tog med sig några män, och de rodde till ön Giske. Där rådde en glad stämning och man höll gille för dem. Husen var stora och rymliga.
När kvällen och natten hade gått och dagen började gry vaknade Þorvarð och såg att Eystein redan var på benen. Eystein sade: ”Det är ingen segelvind nu heller. Stanna hos oss i dag och låt mig förutsäga väderleken, och ni kommer inte att gå miste om någon förlig vind.”
Och på dagen när de drack och var glada sade Eystein: ”För att du följde med mig från ditt segelklara skepp och besökte mig i mitt hem så ber jag dig att ta emot den här kappan.”
Kappan var försedd med prydnadsband och tillskuren av nytt scharlakan. Þorvarð tackade honom för gåvan.
Eystein sade: ”Det räcker ändå inte som gengåva för seglet.”
De tillbringade dagen i lugn och ro, och god dryck saknades inte.
Följande morgon sade Eystein till Þorvarð: ”Ni kan ta det lugnt i dag också, för än blåser det inte förlig vind.”
Þorvarð svarade: ”Det är du som avgör det.”
Ännu mer dryck bars in och stämningen blev hög, och då lät Eystein bära in en mantel. Den var gjord av gråa skinn, var omsorgsfullt sydd och täckt med scharlakansfärgat tyg.
Då sade Eystein: ”Den här manteln skall du ha. Nu har jag lönat dig för seglet, för den manteln är vida bättre än de flesta andra, liksom ditt segel överträffar de flesta segel.”
Þorvarð tackade honom hjärtligt för gåvan.
Natten gick, och när Þorvarð vaknade tidigt på morgonen var Eystein redan där, och han sade: ”Jag skall inte uppehålla er längre, för nu är vinden god.”
De åt och drack innan de seglade i väg.
Då sade Eystein: ”Det blev inte så att kungen tog emot ditt segel, men jag antar att om han hade tagit emot det, så hade han belönat dig på samma sätt som jag har gjort. Men trots allt kan du inte få ersättning för att kungen inte belönade dig. Jag kan inte gottgöra dig, eftersom jag är av lägre börd än kungen. Trots skillnaden i rang mellan kungen och mig vill jag att du skall ha denna guldring”, och han drog ringen från sin arm.
Þorvarð tackade honom för ringen och begav sig därefter till sitt skepp. Det blåste ihållande medvind och resan hem till Island gick väl, och han vann stort anseende.
Samma sommar seglade kung Harald och Eystein utmed kusten, men Eysteins skepp var snabbare och seglade förbi kungens. Då sade kungen: ”Varifrån har du fått det där utmärkta seglet?”
Eystein svarade: ”Det är det seglet som du vägrade att ta emot, herre.” Då sade kungen: ”Ett bättre segel har jag aldrig sett, och där gick jag sannerligen miste om något.”
Eystein sade: ”Vill du byta segel mot en omfamning, herre?”
Kungen log och svarade: ”Varför inte?” Därefter gick han och ställde sig vid masten.
Då sade Eystein: ”Gör dig inte till åtlöje. Ta vilket segel du vill ha. Det viktigaste är att du vet vad du vägrade att ta emot.”
Kungen tackade honom och använde sedan seglet på sitt skepp. Men det lämpade sig inte för kungens skepp vid kappseglingar, eftersom det var mycket stort. Ändå ansågs detta segel vara av yppersta slag.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
