1940 är Anna Greta Wide tjugo år gammal, och i en svensk översättning av Guy de Maupassants Le Horla som hon fått i julklapp av en väninna klistrar hon in ett exlibris. Något mer exemplar av detta egenhändigt tillverkade exlibris känner vi inte till. Men det är ett nog så vackert bevis på att Wide inte endast var en storartad poet – utan också en inte alldeles oäven konstnär.
Arbetet med den stora Anna Greta Wide-utställningen, som öppnar mot slutet av mars 2020, fortsätter. Detta exlibris, som sannolikt tillverkats som ett linoleumsnitt, kom nyligen fram vid en genomgång av Wides kvarlämnade böcker. Det återstår inte mycket av det som en gång var hennes arbetsbibliotek. Men enstaka titlar står kvar i släktens bokhyllor, och berättar om läsning och valfrändskaper.
Och om sol, om hav – och om livets tveeggade gåva.
”Jorden är vår mor och vill oss väl.
Vi är hennes barn och vill oss illa. —
Underliga, dunkla mänskosjäl,
nog är du en oförklarlig villa.”
(Läs mer om utställningen hos Ljud & Bild.)
