Lucka sexton: det handlar förstås om Litteraturbankens isländska julkalender!
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den! Och lyssna ikapp dig om du kommer sent till kalendern. De öppnade luckorna står fortsatt öppna. Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Einar Skúlason
Översatt av Mikael Males
Einars þáttur Skúlasonar föreligger endast i Morkinskinna. Einar Skúlason hör till en senare generation av skalder. Han är främst känd som upphovsman till dikten Geisli som handlar om helgonkungen Olav Haraldsson och som skall ha framförts i samband med inrättandet av ärkebiskopsdömet i Trondheim år 1153.
Einar Skúlason befann sig hos kungabröderna Sigurd och Eystein. Eystein, som var Einars gode vän, bad honom göra en lovdikt till kung Olav. Och han gjorde så och framförde den i själva Kristuskyrkan i Trondheim. Då skedde många järtecken och en ljuv doft spreds i kyrkan. Det sägs att kungen själv senare sade att han uppskattat dikten. Kung Eystein värderade Einar högt.
Det berättas att en gång när kungen satte sig till bords så var Einar ännu inte där. Kung Eystein hade då gjort honom till sin stallare. Detta tilldrog sig norrut i Trondheimstrakten. Einar hade just besökt nunneklostret på Bakke.
Då sade kungen: ”Nu skall du straffas, för att du inte kommer till bordet trots att du är kungens skald. Vi kommer inte att försonas om du inte diktar en strof innan jag tömt min bägare.”
Då framförde Einar en strof:
1. Den sälla abbedissan
såg mig gå där hungrig,
trots att vigda kvinnor
visste bot för sådant.
På Bakke ibland nunnor
bjöds ej mat att äta.
Kvinnan gjorde knappast
kungens vän belåten.
Kungen blev mycket nöjd.
Det sägs att när kung Sigurd var i Bergen hände det sig att där också var några gycklare. En av dem kallades Jarlman. Denne Jarlman tog en killing och åt den på en fredag, och kungen ville bestraffa honom för detta och tänkte låta prygla honom.
Men när Einar kom dit sade han: ”Hårt vill du nu fara fram med vår vän Jarlman.”
Kungen sade: ”Det får bli din sak. Dikta nu en strof, och så länge du håller på med den skall han pryglas.”
Einar sade: ”Då vill nog Jarlman att jag snabbt finner orden.”
Fem rapp hann de ge honom.
Då sade Einar: ”Nu är strofen färdig.”
2. Den måttligt kristne Jarlman,
som misshandlar sin fela,
han stal i öst en killing
i kötthunger, vår usling.
Käppen ven i luften,
på vagnen låg han bunden.
Vidjans morgongudstjänst
mässas hårt för honom.
Det hände en sommar att en kvinna som hette Ragnhild kom till Bergen. Hon var en förnäm kvinna och var gift med Pál Skoptason. Hon hade ett eget långskepp och färdades lika praktfullt som en länderman, och hon uppehöll sig där i byn.
När hon gav sig av därifrån fick kungen syn på hennes avfärd och sade: ”Finns någon av våra skalder här?”
Snorri Bárðarson var där, men han hade svårt att finna orden och kom inte igång så snabbt som kungen ville.
Då sade kungen: ”Detta skulle inte ha hänt om Einar varit här med oss.”
Han hade varit ouppmärksam och kommit bort från kungens följe. Kungen frågade om han var i byn och sade att man i så fall skulle sända efter honom.
När han kom ut på bryggan sade kungen: ”Välkommen skald. Se hur präktigt denna kvinnas skepp är utsmyckat. Dikta nu en strof och se till att vara färdig innan skeppet rundar Holm.”
Einar svarade: ”Det kommer att kosta.”
Kungen frågade: ”Hur skall det betalas?”
Einar svarade: ”Du och sju av dina hirdmän skall minnas en rad var i strofen, och om ni misslyckas skall jag ha lika många kärl honung som ni inte minns rader.”
Kungen gick med på det.
Då framförde Einar en strof:
3. Den stolta kvinnan klyver
böljorna med skeppet.
Seglen fylls av vinden
i sundet invid Utstein.
Knappast finns på jorden
ett fartyg med mer dyrbar
last än detta sjödjur.
Det sjuder omkring stäven.
Då sade kungen: ”Jag tror att jag minns detta: ’Den stolta kvinnan klyver’ – ja, sedan vete gudarna – ’det sjuder omkring stäven.’”
Men det var ingen som mindes orden i mitten av strofen.
Einar var sedan bland kungens män och delade allt med dem.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
