Så blev det lucka n:o 17 i Litteraturbankens isländska julkalender. Välkommen, du trogna lyssnare!
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den! Och lyssna ikapp dig om du kommer sent till kalendern. De öppnade luckorna står fortsatt öppna. Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Arnór Jarlaskáld
Översatt av Mikael Males
Arnórs þáttur jarlaskálds finns bevarad i Morkinskinna och Flateyjarbók. Översättningen bygger på versionen iMorkinskinna. Arnór är en av de mest kända skalderna från Magnus Olavssons och Harald Hårdrådes gemensamma regeringstid. Här balanserar den isländske skalden med sin konst mellan två maktfulla herrar.
Det har berättats att när båda kungarna en gång satt vid matborden i samma sal, då kom Arnór Jarlaskáld dit och hade med sig en dikt om var och en av dem. Just som skalden höll på att tjära sitt skepp hade kungarnas sändemän kommit och bett honom att följa med dem och framföra dikterna för kungarna. Han begav sig genast dit och skrapade inte ens av sig tjäran.
När han kom till salen sade han till dörrvakterna: ”Ge plats för kungarnas skald.” Sedan gick han in och ställde sig framför kung Magnus och kung Harald och sade: ”Var hälsade ni båda härskare.”
Då sade kung Harald: ”För vem av oss skall du först framföra din dikt?”
Han sade: ”För den yngre.”
Kungen frågade: ”Varför han först?”
”Herre”, sade han, ”det sägs att ungdomen är otålig.”
Men båda tyckte att det låg en ära i att vara den som först fick sin dikt framförd.
Så började skalden sin dikt, och den handlade först om jarlarna på västerhavsöarna och om hans egna resor.
Och när han hållit på en stund sade kung Harald till kung Magnus: ”Varför sitter du och lyssnar på den här dikten som han har gjort om sina resor och om jarlarna på öarna i väster?”
Kung Magnus sade: ”Låt oss vänta litet till, farbror. Innan dikten är slut tror jag att du kommer att tycka att jag blivit alltför mycket lovordad.”
Just då framförde skalden detta:
1. Magnus, hör ett mäktigt kväde,
av människor är du den främste.
I smidig dikt vill jag berätta
om ditt mod, du jutars furste.
För Hordaland en stridbar konung,
högt över andra furstar står du,
må din välgång överträffa
var och en tills himlen rämnar.
Då sade kung Harald: ”Lovprisa denna kung som du vill, men tala inte illa om andra kungar.”
Nu fortsatte skalden att framföra dikten, och han kom till dessa två strofer:
2. Du vet att pröva skeppens styrka
mot vind och storm på öppna havet,
du slösar guld på dina mannar
och sover i ett nedstänkt båttält.
Min käre vän, så snabb som höken
du seglar på den stolta Vísund,
högrest i stäven, inget fartyg
har burit på en bättre konung.
3. Furstars konung, inte lät du
folket dra ditt namn i smutsen,
du straffar tjuvar hårt och flyr ej
stål och eld i kampens hetta.
Skeppets segel är som solen
som skrider över himlens höjder
som bål som flammar, tjuvfiende.
Ditt fartyg prisas högt av skalden.
Då föll Harald in: ”Han tar i ordentligt och jag undrar hur det här skall sluta.”
4. När furstens fartyg plöjer havets
fält, då verkar det för männen
som om himlens kung sänt änglaskaror
att korsa vågorna med honom.
Jag hör att folket älskar dessa
havets män så starkt att bara
Gud är den de håller högre.
Din hird skall aldrig gå i glömska.
Och när dikten var slut övergick skalden till Haralds dikt, som heter Blágagladrápa (De svarta gåsungarnas drapa), och det är ett utmärkt kväde.
När Harald efter framförandet blev tillfrågad vilken dikt som var bäst sade han: ”Jag vet vad som skiljer dem åt. Min dikt kommer snabbt att bli glömd, medan Magnus lovdikt kommer att framföras så länge länderna i norr är bebyggda.”
Kung Harald gav skalden ett guldinlagt spjut, medan kung Magnus gav honom en guldring.
När så Arnór gick ut längs salen trädde han guldringen på spjutskaftet och sade: ”Högt skall kungagåvor bäras.”
Då sade kung Harald: ”Så fick då mångordingen sagt något bra till slut.”Skalden hade lovat kung Harald att dikta ett gravkväde om honom, om han blev den som levde längst av dem. Kung Magnus gav honom sedan en fullastad knarr och blev en mycket kär vän till honom.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
