Någon gång under senare delen av 1920-talet skrev Harry Martinson ett utkast till en självbiografi. Den är fragmentarisk; inledningsvis mer som ett stolpmanuskript än en färdig text. Men vartefter Martinson skriver börjar stilen bli mer personlig, frenetisk. Manuskriptet har aldrig publicerats, och det finns att läsa – som faksimil – i Litteraturbankens digitala utställning ORDEN PRÖVAS: HARRY MARTINSON 1927–1939. Och nu har Gunnar D Hansson gjort en inläsning av texten för Ljud & Bildsidan.