”OLOF VON DALIN (1708-1763) kom, blott tretton år gammal, till universitetet i Lund där han ägnade ett antal år åt humanistiska studier. Han bereddes därefter plats som informator hos kammarrådet Klas Rålamb; en anställning vilken samtidigt gav Dalin möjlighet att göra bekantskap med adel och ämbetsmän. Han kom sedermera att själv inneha flera högtstående ämbeten, bland vilka kan nämnas tjänsten som bibliotekarie vid Kungl. biblioteket, hans uppdrag som rikshistoriograf samt, inte minst, platsen som lärare för kronprins Gustav, vilken han tillträdde 1750. Dalins tidiga skaldeförsök, huvudsakligen tillfällesdikter, är till största delen försvunna. Hans första stora gärning som skribent blev veckobladet Then Swänska Argus, vilket han utgav anonymt från december 1732 och två år framåt. Formen för publikationen var ett ark på vilket en artikel stod tryckt; förmodligen författade Dalin själv alla veckoskriftens artiklar. Then Swänska Argus präglades av upplysningstidens tankar. Dalin gjorde flitigt bruk av utländska föregångare som exempelvis Tatler och Spectator, och La Fontaines fabler; allt dock omstöpt i svensk form. Dalin ville i allt värna det svenska; då inte minst det svenska språket vilket han ville befria från utländskt, främst tyskt och latinskt inflytande samt rena från tidens många franska låneord.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion om Olof von Dalin hos Litteraturbanken.
