”VILHELM EKELUND (1880–1949) var det tidiga svenska 1900-talets store litteräre forskningsresande. Från det skånska landskapet till de europeiska metropolerna, från den svenska samtiden genom filosofins och litteraturens historia rörde han sig i ständigt samtal med meningsfränder och i oupphörligt registrerande av stämningar och dagrar. Ekelund debuterade som poet med samlingen Vårbris (1900). Sex år och sju diktsamlingar senare lämnade han lyriken med Dithyramber i aftonglans (1906). Ekelund hade då drivit den i samtiden omdebatterade fria versen till en ny, förtätad, närmast skulptural rytm. Han läste tidigt den samtida modernistiska litteraturen och skrev redan 1901 i Malmö-Tidningen introducerande artiklar om bland andra Hugo von Hofmannsthal och Stéphane Mallarmé. Han reste också själv ut i Europa och rapporterade hem om det brusande, rusande moderna storstadslivet. Ekelund kom sedermera att bosätta sig i Berlin och Köpenhamn. Efter att ha lämnat poesin fann han nya uttryck i prosa, essäistik och aforistik.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Vilhelm Ekelund hos Litteraturbanken.
