”ERIK GUSTAF GEIJER (1783–1847) förenar i sitt författarskap snart sagt hela den sfär som kallas humaniora. Inom såväl historia som filsofi, religion, samhällsbyggnad och skönlitteratur skrev han ännu levande, lödiga verk. Under hans ledning kom Iduna, Götiska förbundets tidskrift, att bli en av Sveriges ledande kulturtidskrifter. Det första numret, utgivet 1811, skrevs helt av Geijer själv och ger en blixtbelysning av hans poetik och idévärld. Här återfinns bland annat de kända rolldikterna ”Vikingen”, ”Odalbonden” och ”Den siste kämpen” jämte nya tolkningar av dikter ur den isländska skaldepoesin. Numret inleds med en belysande ”Anmälan” där Geijer beskriver den betydelse han menar att nationens levande minnen och traditioner har för folkkaraktären, för ett folks självmedvetande. Geijer framhöll i allt den nationella och samhälleliga gemenskapen som en nödvändig förutsättning för den enskilda människans utveckling. Härvid kom studiet av historien, myterna och hjältesagorna att tilldelas största vikt.”
Stycket ovanför kommer ur Lotta Lotass introduktion av Erik Gustaf Geijer hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna.
