”Werner Aspenström var det flyktigas och det sällsammas poet. Få har som han misstrott det monumentala och glansfulla. Han saknade både pompöst patos och sprudlande sorglöshet. Han hade en insikt i vårt gemensamma öde och en kunskap om att vi livnär oss också på mörkret.” Så skriver Per Wästberg i sitt inträdestal över Werner Aspenström (1918–1997). Tisdag den 20 augusti 1963, mellan 16.45 och 17, sände Sveriges Radio tio dikter inlästa av Aspenström. Dikterna kommer mestadels från samlingarna Dikter under träden (1956), Om dagen, om natten (1961), samt Trappan (1964). Och det sällsamma klingar i alla.

Hos Litteraturbanken kan du fritt läsa flera av Aspenströms verk (läs mer om det längre ner på sidan!) men börja gärna redan här: i en lyrisk vila.

”WERNER ASPENSTRÖM (1918–1997)”, skriver Lotta Lotass i sin introduktion om författarskapet hos Litteraturbanken.se, ”kom från ett fattigt hem utanför Smedjebacken i Dalarna. Sin bildningsgång började han 1936 vid Sigtuna folkhögskola; där han också tidvis arbetade i Sigtunastiftelsens omfattande klipparkiv. Sedermera flyttade han till Stockholm där han tog sin fil. kand.–examen 1945. Då var han redan debuterad författare, med diktsamlingen Förberedelse (1943); ett verk i idealistisk anda, vilket han snart skulle känna sig fjärmad ifrån. Helt annorlunda tonarter ljuder också i den därpå följande novellsamlingen Oändligt är vårt äventyr (1945), som lånat sin titel från en rad i Karin Boyes dikt ”I rörelse”. Här möter ett antal särpräglade människoöden vilka söker olika flyktvägar undan livets ångestfyllda verklighet. Hos Aspenström ges därvid det oändliga äventyret närmast en ironisk färgning. I titelnovellen tillförs underrubriken ”(Oändlig är vår skam)” och huvudpersonerna är där två män på ett ålderdomshem som får turas om att bruka den enda rullstol hemmet äger. Deras dröm är att ha varsin för att kunna hälsa på hos grannarna samtidigt och för att kunna bege sig utomhus tillsammans om sommaren. Flera av novellerna i samlingen gestaltar vanmakt, längtan och ouppfyllda drömmar. I ”Sköna morgonstund” ljuder ett obestämbart, maktlöst skrik och detta skrik återkommer än starkare i diktsamlingen Skriket och tystnaden (1946), den bok med vilken Aspenström skrev in sig i det litterära 40–tal där han kom att bli en av centralgestalterna.” – Läs vidare om Aspenström hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/AspenstromW.

Lyssna till andras inläsningar av Aspenströms dikter här.

Läs Werner Aspenströms verk hos LB.se: https://litteraturbanken.se/forfattare/AspenstromW/titlar.

Och läs gärna Per Wästbergs hela inträdestal i Svenska Akademien om Werner Aspenström: även detta finns alltså hos Litteraturbanken.

Werner Aspenströms inläsningar tillgängliggörs med tillstånd från rättighetshavarna och Sveriges Radio. – Fotografiet (av en okänd fotograf), som föreställer poeten 1950, har vi lånat från Wikimedia.