Det är den nionde luckan i Litteraturbankens julkalender. Det drar mot jul.
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den från början! Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Þórarin Kortfäll
Översatt av Martin Domeij
Þórarins þáttur stuttfeldar finns bevarad i handskriften Morkinskinna och i några handskrifter som innehåller Heimskringla. Berättelsen utspelar sig under kung Sigurd Haraldssons tid. Huvudpersonen är en skald som besöker kungen. Han är oerfaren, men med hjälp av en hirdman lär han sig snabbt sederna vid hirden.
Det hände sig en gång när kung Sigurd gick från dryckesborden till aftonsången att hans män satt utanför kyrkan. De var druckna och uppsluppna, och de sjöng oredligt.
Kungen sade: ”Vad är det för man jag ser där i den korta rocken vid kyrkan?”
De svarade att de inte visste.
Kungen sade:
1. All vår visdom förvillas,
sådant vållar skinnfällsmannen.
Mannen kom fram och sade:
2. I lumpen kort
skinnfäll
står jag nu hos er,
fast nog duger den åt mig
en liten tid ännu.
En skänk från givmild konung
vore dock mycket bättre
än de usla trasor
som jag tvingas bära.
Då sade kungen: ”Kom till mitt dryckesbord tidigt i morgon.”
Natten förflöt.
Islänningen, som kallades Þórarin Stuttfeld (Kortfäll), kom till dryckesstugan. Utanför stod en man med horn i handen och sade till islänningen: ”Kungen har sagt att du skall dikta en strof innan du får gå in, om du vill få någon gåva av honom. Strofen skall handla om Hákon Serksson och som kallas Mörstrút (Talgstrut), och det skall framgå av strofen.
Mannen som talade med honom hette Árni och kallades Fjöruskeif (Snedstrand).
De gick in, och Þórarin gick fram till kungen och framförde en strof:
3. En gåva har du lovat,
du hövding över trönder,
om jag till Serks släkting
en enda strof vill dikta.
Hákon sade du att han heter,
du givmilde härförare,
till detta bör ock läggas
att han Talgstrut kallas.
Då sade kungen: ”Det har jag aldrig sagt. Du måste ha blivit lurad. Nu får Hákon bestämma straff för dig. Gå till honom och hans män.”
Men Hákon sade: ”Han skall vara välkommen hos oss, och jag vet nog varifrån detta kommer.”
Och han lät islänningen sitta bland dem och stämningen var uppsluppen. Dagen led och drycken gjorde verkan.
Hákon sade: ”Tycker du att du är skyldig mig något?”
Þórarin svarade: ”Visst tycker jag att jag är skyldig dig något.”
”Eller misstänkte du inte att du blev lurad?”
Han svarade att så var det.
Hákon sade: ”Då låter vi udda vara jämnt om du diktar en strof om Árni.”
Han sade att han var beredd att göra det. De gick sedan bort till Árni.
Þórarin diktade:
4. Fräcka strofer om Snedstrand
spred man vida omkring,
tadel och träck släpptes
från örnens tunga bak.
I Särkland förmådde orden
knappt föda en kråka,
och Högnis huva bar du
räddhågset som haren.
Árni sprang upp och drog sitt svärd och ville anfalla Þórarin. Hákon bad honom lugna sig och betänka att han nog skulle förlora om det kom till strid.
Därefter gick Þórarin fram till kungen och sade att han hade diktat en drapa om honom och frågade om han fick framföra den, och det tillät han. Den kallades Stuttfeldardrápa. Kungen frågade honom vad han tänkte ta sig för härnäst. Han sade att han tänkte sig till Rom. Kungen gav honom pengar och bad att han skulle uppsöka honom när han kom tillbaka och sade att han då skulle hedra honom rikligt.
Men om de någon gång senare möttes får vi inte veta.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
