Du har valt att öppna den elfte luckan i Litteraturbankens julkalender. Välkommen!
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den! Och lyssna ikapp dig om du kommer sent till kalendern. De öppnade luckorna står fortsatt öppna. Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Óttar den svarte
Översatt av Joakim Lilljegren
Óttars þáttur svarta har bevarats i flera kungasagor, bland annat i Flateyjarbók, Tómasskinna, Bæjarbók och Bergsbók. Óttars historia utspelar sig på Olav den heliges tid i Norge. Óttar har diktat om drottningen Astrid vilket har förargat kungen, men med sin diktarförmåga lyckas han åter blidka kungen.
Óttar hette en islänning. Han var en god skald. Han vistades en tid i hirden hos Olof Skötkonung. Han gjorde då ett kärlekskväde om Astrid, Olof Skötkonungs dotter. Denna dikt ogillades starkt av hennes make, kung Olav den helige. Dikten var välgjord men väckte anstöt. När så Óttar kom till Norge lät kung Olav gripa honom och kasta honom i en fängelsehåla och hade för avsikt att döda honom.
Sighvat skald var en nära vän till Óttar. Han gick nattetid till fängelsehålan. Och när han kom dit frågade han Óttar hur han trivdes. Óttar svarade att han nog hade varit gladare. Sighvat bad honom då framföra dikten som han hade gjort om Astrid. Óttar framförde dikten som Sighvat önskat.
Och när han hade slutat dikten sade Sighvat: ”Din dikt är välgjord, men det är knappast underligt att kungen ogillade den. Nu skall vi ändra de strofer som är mest anstötliga. Sedan skall du dikta ett annat kväde om kungen, och han kommer säkerligen att vilja höra dikten om drottningen innan du blir dödad. När du har framfört den dikten skall du inte sluta, utan du skall genast fortsätta med den dikt du nu har gjort om kungen och fortsätta så länge man låter dig hållas.”
Óttar gjorde som Sighvat sade. Då Óttar hade varit tre nätter i fängelsehålan lät kung Olav kalla honom till sig.
Och när Óttar kom till kungen hälsade han kung Olav, men denne besvarade inte hans hälsning utan sade istället: ”Nu är det lämpligt att du, Óttar, innan du blir dödad, framför den dikt du har gjort om drottningen så att hon får höra vilken lovdikt du har gjort om henne.”
Drottning Astrid satt i högsätet bredvid kungen när han och Óttar talades vid. Óttar satte sig ner på golvet framför kungens fötter och framförde dikten. Kungen blev röd i ansiktet när Óttar framförde sin dikt. När dikten var slut fortsatte Óttar med hyllningsdikten som han hade gjort om kungen, men kungens hirdmän ropade och sade att smädaren skulle hålla tyst.
Sighvat sade då: ”Det är nog så att det står i kungens makt att döda Óttar när han vill, även om han tillåts framföra denna dikt, så låt oss lyssna noga till dikten, för det är nyttigt för oss att höra hyllningar till vår kung.”
Hirden tystnade efter Sighvats ord och Óttar framförde hela hyllningsdikten. När den var avslutad prisade Sighvat dikten och fann den mycket välgjord.
Kung Olav sade då: ”Det är rådligt, Óttar, att du får behålla ditt huvud denna gång, tack vare denna dikt.”
Óttar svarade: ”Denna gåva tycker jag är storartad, min herre, även om mitt huvud inte är så vackert.”
Kung Olav tog en guldring från handen och gav till Óttar.
Drottning Astrid tog en fingerring och föste den över golvet till Óttar och sade: ”Du skald, tag detta glimmande guld och behåll det.”
Kung Olav sade: ”Så du kan då inte låta bli att visa din förtjusning för Óttar.”
Drottningen svarade: ”Du kan inte klandra mig för att jag vill löna hyllningen till mig på samma sätt som du gjorde med den hyllning du fick, min herre.”
Kungen svarade: ”Låt gå för det, den här gången skall jag inte säga något om att du givit denna värdefulla gåva, men ni skall båda veta att jag kommer att ha föga överseende med er vänskap hädanefter på grund av den dikt som Óttar har gjort om dig.”Därefter stannade Óttar länge hos kungen och värdesattes högt. Hyllningsdikten som Óttar gjort om kung Olav kallades Höfuðlausn eftersom Óttar fick behålla sitt huvud som lön för dikten.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
