Lucka arton i Litteraturbankens isländska julkalender står redo att plundras. Välkommen! Lyssna och läs!
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken när det närmar sig julafton! Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den! Och lyssna ikapp dig om du kommer sent till kalendern. De öppnade luckorna står fortsatt öppna. Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om Máni skald
Översatt av Mikael Males
Mána þáttur skálds har bevarats som en del av Sverris saga. Skalden Máni vistas en tid vid kung Magnus hird. Därefter vallfärdar han till Rom och återkommer. I tåten finns en scen som visar skillnaden i ställning mellan en skald och de gycklare som underhöll vid hirden.
Kung Magnus och hans män låg en vecka i Unnardys på Lister. Då var skalden Máni där med kung Magnus och framförde en strof:
1. Du store himlakonung,
styr en vind mot Bergen.
Till dig vi riktar bönen
att bringa oss till målet.
Bedrövade hålls männen
i hamn av nordanvinden.
I Unnardys är sunnan
sen i dessa dagar.
Kungen sade: ”Det var bra diktat, Mångubbe.”
Där låg en mängd tvättade skjortor i en hög och kungen sade att han kunde få en av dem.
Máni hade kommit till kungen när denne befann sig österut vid gränsen. Han hade kommit ända från Rom och tiggt sig fram. Han gick in i salen där kungen satt med sina män och gav inget värdigt intryck, den skallige, magre och nästan oklädde Máni, men han visste att hälsa kungen med heder. Kungen frågade vem han var. Han sade att han hette Máni och att han var islänning och hade kommit från en pilgrimsresa till Rom i söder.
Kungen sade: ”Du kan nog ett och annat, Mångubbe. Sätt dig ner och dikta.”
Då framförde han Útfarardrápa, som Halldór Skvaldri diktat om Sigurd Jorsalafar, kung Magnus morfar. Dikten väckte bifall, och de tyckte den var underhållande.
Två gycklare var där i salen och lät småhundar hoppa över höga stänger framför de förnäma männen. Ju ädlare männen var, desto högre måste hundarna hoppa.
Kungen sade: ”Märker du, Mångubbe, att gycklarna inte hedrar dig? Gör nu en strof om dem, och kanhända kan den vara till nytta för dig.”
Då diktade Máni:
2. Den sluge har giga och pipa,
han prålar med sin dårskap.
Denne tappre kämpe
beter sig ganska märkligt.
Han låter den röda hunden
hoppa över staven.
Strunta i hans konster,
han är kunnig blott i dumhet.
Och vidare diktade han:
3. Gigan sjunger där männen
skyndar sig att spela,
bleksiktiga narrar,
blottlägger sin enfald.
Väldigt vad han skelar
när han väser genom flöjten,
käkarna är spända
och kinderna är runda.
Då skrattade hirdmännen och slog en ring runt gycklarna och upprepade strofen, särskilt raden ”och kinderna är runda”.
Gycklarna tyckte sig nästan vara som i en brinnande eld, men de lyckades ta sig ut ur salen. Kungen lät Máni stanna hos sig, och han följde sedan med kungens sällskap till Bergen.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
