Välkommen till den tjugoförsta luckan i Litteraturbankens julkalender!
Årets julkalender är Rulle på Rullseröd av Olle Mattson – en härlig skildring av julförberedelser i bohuslänsk miljö. Vi får följa Rulle, som inte riktigt tycker om att gå till skolan, under hela decembermånaden på gården i Bohuslän. Här finns Mamma, Pappa och lillasyster Hedvig, Farmor och Farfar och Faster Ingeborg. Och så Fritiof, förstås.
Rulle på Rullseröd kom ut 1974. Samma år filmatiserades den och sändes som julkalender i Sveriges Television.
Varje dag fram till julafton öppnar vi en lucka med en inläsning av ett kapitel ur Rulle på Rullseröd. Boken kan du förstås läsa redan nu på Litteraturbanken – men kapitelinläsningarna presenteras här på Ljud & Bild en åt gången. Så håll utkik här på sajten, och följ med på julresan i Rullseröd!
Illustrationerna är tecknade av konstnären Hans Westman, och vi har hämtat dessa från boken (samt från pappersjulkalendern som SVT lät trycka 1974.)
Tjugoförste december
Den här dan var det Tomas som hade namnsdag, både i våran almanacka nere i köket och i farmors gamla oppe på. Men inte förrän på kvällen hann jag läsa vad det fanns för vers i Gammelalmanackan, så rörigt var det i huset hela den dan.
Jag vaknade av ett förfärligt pratande ute i köket. Men när jag gläntade på dörren och kikade ut, så satt alla plötsligt dyrstilla och stirrade in i sängkammarn. Det var en glänta på dörren dit också, och Ingeborg pratade i telefon.
– Men alla beställningarna då? hörde jag henne säga. Hon skrek det nästan. Ska jag slänga åt folk en påse mjöl och ett hekto jäst och säga, att nu kan ni baka erat julebröd själva …?
– Vad är det? viskade jag.
Mamma hyssjade.
– Brödbilen har kört i diket.
– Jag är inte oförskämd alls, men jag är arg, hörde jag Ingeborg fräsa i telefon. Bara för att en bor på landet och inte inne i samhället, så tror ni att ni kan behandla en hur som helst.
Sen slängde hon på luren och kom ut i köket.
– Se så, sa farmor. Bred dej en smörgås nu, tös, alltid blir det nån råd. Och rynka inte på näsan, bakekakan var varm när jag kom ner me’na.
Jag hade dragit på mig byxorna utanpå nattskjortan, och farmor bredde en smörgås till mig med.
– Det är bäst du får en dubbel, du som snart ska ut i skogen och hugga julgran.
– Ska inte pappa komme ner och få sej en kopp han med? sa Ingeborg.
– Han kommer när han är klar i källarn, sa mamma. Han städar opp efter sotaren.
Jag hade just börjat med min andra smörgås. Brödet var så varmt, så la man en smörklick i ena änden så halkade den över till den andra bara man vickade smörgåsen det minsta. Och så plötsligt så sa jag det, som gjorde att allihop slutade att tugga och bara stirrade.
– Varför bakar inte farmor ett stort brödbak, så hela byn får känna hur goa farmors kakor är? sa jag. Då slipper brödbilen köra hit när det är halkigt och dom bara åker i diket.
Farmor skrattade.
– Du är inte lite galen du. Skulle jag baka bröd till hela sockna, va? I min lille spis där det bara går in två kakor åt gången?
I detsamma kom farfar in, sotig så ögona lyste vita i skinnet. Och pappa sa:
– Fick sotarn ren skorstenspipan, så det går att elda den gamla bakespisen, tror du?
Farfar tog skurpulver i händerna och gnodde.
– Det kan du lita på. Jag stoppade in några gamla sillelådor och tuttade på. Och det brann så det dånade i skorsten.
– Menar du att den duger att baka i ännu? sa Ingeborg.
Nu kom Fritiof in han med. Han hade gått tidigt hemifrån, för på lördagarna är det alltid farlig rush i affären.
– Ni har fått faslig fyr i gamle källarspisen, sa han. Röken står som en sopekvast ur skorsten.
– Jag tänkte allt elda opp det gamla bakefjölet också, sa farfar och sneglade på farmor, så där som han gör när han vill höra vad hon tycker fast han inte säger det rent ut. Men så kom jag att tänka på alla dom goa kakorna du stekte på glödbädd därnere förr i tiden, sa han. Och så tänkte jag, att en kan aldrig veta. Såna tider som det är kan dom komma till nytta igen.
Farmor skrattade och såg nöjd ut.
Tomas Apostel han siktar vårt mjöl,
hans vapen är kavel och bakefjöl.
sa hon.
Jag rev av bladet på väggalmanackan och stavade namnet.
– T … To … Tomas. Tomas, det är ju i dag det.
Just då slog klockan i salen åtta, och Ingeborg sa:
– Om vi säger att det tar en timme att elda opp ugnen därnere …
– Så mycket torr ved som jag har stoppat dit, så är den bakevarm på en kvart, sa farfar.
Farmor hann inte säga emot, det går aldrig när Ingeborg har bestämt sig för något.
– Hur lång tid tror mamma att degen behöver jäsa? sa hon. Säj att vi börjar knåda om fem minuter. Vi kan ju ta dom degarna som redan är satta först.
– Kära barn, du är tokig. Jag har ju bara satt såpass, att vi har själva över helgen, sa farmor.
– Det räcker till att börja med, sa Ingeborg. Mjöl och det som ska till har jag i boden. Och folk har vi så det räcker till ett helt bakelag.
– Men barn lilla .. du ska ju öppna affären om en timme?
– Affären klarar jag ensam, sa Ingeborg. Om Rulle är med och springer på lagret och hämtar för mej. Och så klappade hon farmor på kinden. Baket är det ändå ingen som kan klara så bra som du.
– Ni är tokiga, sa farmor. Men hon hade fått röda fläckar på kinderna som blev större och större, och hon log hela tiden.
– Säg ja, farmor! skrek jag. Säg ja!
– Ja ja, kära nån .. är ni galna nog att vilja försöka, så! sa farmor. Och plötsligt fick hon en alldeles ny röst. Det riktigt rungade av den fast hon inte talade högre än förut. Men då får ni hugga i allihop. Du Henrik får se till att ved kommer in!
– Vi kanske kan använda min assistent till degarna, så går det fortare sa mamma och hon nästan neg för farmor.
– Prat! sa farmor. Mina degar ska knådas för hand. Och så gav hon Fritiof en klapp. Här har vi ett par rediga sjömansnävar. Får vi bara dom till hjälp ska vi nog ro baket i land.
– Rulle-pöjken då? sa Fritiof och kavlade opp ärmarna.
– Han får bära ner kakorna när vi har kavlat ut dom häroppe, sa farmor. Vi får lägga ut lakan på sängarna, så brer vi ut kakorna där allteftersom … Och dra inte bena efter dej! ropade hon till pappa, alldeles som han brukar ropa efter mig. Börjar det lukta bakebröd runt knutarna, så står snart den första kunden och rycker i boddörra.
Ett sånt bakande det blev. Nere i källarn eldade farfar i gamla bakespisen, så det dånade i skorsten. Och oppe i köket knådade Fritiof degar. Jag sprang emellan. Än var jag i affären och hämtade mjöl. Än var jag i köket och hjälpte farmor att picka kakor.
– Blir ni klara nån gång däroppe? ropade farfar nerifrån källarn. Här är bakevarmt för länge sen.
Och då kom farmor och jag. Vi bar ett helt tråg med utkavlade kakor emellan oss. Farmor slog upp spisluckan och kände om det var lagom varmt. Och det var det. Så kvickt kvickt rullade hon den första kakan över på bakefjölet och körde in den i ugnen.
På skylten utanför affären hade Fritiof hakat på extraskylten med DAGENS SPECIALITETER. ”Hembakat Bröd Efter Gammalt Rullserödsrecept”, stod det. Och inne på disken stod en skylt till. ”Provsmakning”, stod det på den. Bara en liten klick smör ovanpå fick kunderna. Mer ska det inte vara på farmors hembakta.
– Kakorna skulle egentligen svala sej lite först, sa Ingeborg till kunderna i boden när jag hade burit opp den första varma. Men dagarna är ju så korta så här års.
Tekla var med de första, och den här dan grälade hon minsann inte.
– Ja, det må jag säga, sa hon. Sånt gott bröd får en då aldrig över disk nu för tiden.
Opp och ner och opp och ner sprang jag. Ingeborg gläntade på dörren och ropade.
– Fortare! Här är redan slut!
Ibland var jag oppe på och ibland nere i källarn. Ibland hade jag mjöl i näsan, så jag nös hela vägen oppför trappan, ibland sot.
– Farmor, dom vill veta i boden vad kakorna heter, så dom kan beställa mer! ropade jag när jag var och hämtade för femtonde gången. Dom tycker det är jättegott.
– Jijanedå, vårt gamla bakebröd? sa farmor och strök mjölet ur håret. Inte har det nåt särskilt namn, det jag vet.
– Det skulle vara Farmors Nödbröd då, sa Fritiof och skrattade. Eftersom det kom till när vi var i brödnöd.
Farmor tog sig en ordentlig funderare medan hon pickade en ny kaka.
– Nåja, sa hon till slut. Ska dom nödvändigt ha ett namn på’t, så kalla’t för Rullseröds Gamla Bonnekaka, för det är vad det är.
Allting i huset luktade mjöl den kvällen. Fingrar och kläder och allting. Men det gjorde inget, för det är en go lukt. Man blir förstås fasligt sömnig av den; särskilt om man har bakat hela dan.
Jag tänkte på det när jag hade lagt mig på kvällen. Och så tänkte jag på Tomas. Hans namn är så lätt att stava också. Och råttorna hade inte gnagt bort en enda bit av hans vers oppe i farmors Gammelkalender, fast versen handlade om just sånt som råttor tycker om.
Tomas Apostel han siktar vårt mjöl,
hans vapen är kavel och bakefjöl.
– Det är väl ett bra vapen, ett som det blir bröd av. Det var det sista jag tänkte den kvällen.
Texterna och illustrationerna i 2021 års julkalender återges med tillstånd från rättighetshavarna. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2021, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
