Kvinnor på tvärs #3 För rättfärdighets skull

Varmt välkomna allesammans till det tredje avsnittet av Verkets sommarserie Kvinnor på tvärs. Där vi pratar om litterära kvinnor som på olika sätt blir osams med samhällets normer och konventioner.

Idag ska vi få stifta bekantskap med Märta Wander. Det är inte ett namn som många känner till tror jag, men hon är den kvinnliga huvudpersonen i Frigga Carlbergs roman För rättfärdighets skull som kom ut 1918.

Jag heter Paulina Helgeson och Ingrid Elam är ännu en gång en klippa i studion. Välkommen Ingrid.

Tack.

Ska vi ta en liten snabb formulering om denna Märta Wander?

Mm. Hon är stridbar, moderlig och rolig.

Det är hon verkligen. Och idag ska vi faktiskt börja med att berätta lite om Märta Wanders mor, det vill säga författaren, Frigga Carlberg.

Därför att det är nog inte så många som känner till henne tror jag. Men det är många som borde känna till henne.

Ja.

Jag var ju helt förvånad över vilka meriter hon har. Bara en sådan sak att hon föds i Halmstad, hon är då västkustbo. Flyttar till Göteborg, gifter sig där. Och sen startar hon, hör och häpna, hon är med och startar Majblomman. Hon är med och startar Myrorna.

Oj.

Hon ägnar sig åt fattigvård. Hon talar sig varm för barn födda utan äktenskapet. Där hon drev frågan att papporna måste ta ansvar också, vilket de ju inte gjorde.

Nej.

Och så. Så hon var helt enkelt just stridbar. Så till den milda grad att det var många som tyckte att hon var jobbig att göra med.

Och hennes kanske viktigaste insats, det är ju att hon var med i det som heter LKPR. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Det vill säga, hon var rösträttskvinna.

Och det är ju den här Märta Wander i romanen också. Men det ska vi faktiskt återkomma till.

Jag tänker att om du berättar lite om den här romanen För rättfärdighets skull så vi får lite bakgrund.

Ja, det är en väldigt märklig roman för att den börjar som en guvernantroman skulle jag vilja säga. Alltså vi möter den här Märta i början av romanen. Det är en jagberättelse, det är ju viktigt.

Och vi möter henne när hon är på väg att lämna sitt, inte sitt föräldrahem, för hon har varit i tjänst hos andra som hushållerska. Och nu har hon fått jobb hos en änkling med två barn. Och på väg dit så träffar hon en annan kvinna på tåget.

Hon åker tåg, det är mycket resor här i. Och där träffar hon en kvinna som hon blir jätteförtjust i. Och då tänker man, jaha, vart ska den här romanen ta vägen med Märta nu?

Men sen försvinner den här kvinnan ganska länge ur berättelsen. Hon återkommer så småningom.

Men man kan säga så här att första hälften av romanen är en guvernantroman i den meningen att hon gifter sig med herrn i huset. Och det säger hon redan på första sidan. Så att inget tvivel ska råda om det.

Så att det finns ingen romantisk förväntan, utan vi vet från början att förr eller senare kommer hon att gifta sig med honom. Sen, när det är väl gjort, då förvandlas den här romanen till rösträttspamflett.

Det är ju jättespännande. En guvernantroman som blir en rösträttspamflett.

Väldigt underlig skvader, eller hur?

Ja, det är det faktiskt. Men då tänker jag att det är ju den här Märta Wander som är motorn i den här romanen. Det här starka jag-berättaren. Nu får vi liksom kasta oss över Märta. Vem är hon?

Hon är också ett mellanting. Vi har ju tidigare i den här serien talat om mellanvarelser. Hon är ju inte arbetarflicka och hon är inte högborgerlig flicka heller. Men hon kommer från ett fint hem, ett bra hem. Och hon vill tjäna och kommer till det här hushållet. Och vill verkligen göra någonting för barnen.

Hon är oerhört förtjust i barn och väcker också deras förtroende direkt. Och lyckas visa att hon är en bra människa som tar hand om barn.

Och den här mannen i familjen har ju inte kommit över sorgen efter sin tidigare hustru.

Och det finns inte ett spår av svartsjuka hos Märta. Utan tvärtom så är hon helt med på att dyrka minnet av den döda och förstå det och så vidare. Så hon är en ovanlig romanhjältinna på det viset att barnen tycks vara viktigare för henne än den blivande maken. Även om han också duger. Han är en ovanlig man.

Ja, alltså många av männen i den här romanen är det inte mycket att ha med.

De flesta är ganska hopplösa. Men hon får en bra man i alla fall.

Verkligen.

Och han har ett dubbelnamn men när hon har gift sig kallar hon honom bara Jan för enkelhets skull.

Jag tror han heter Jan Gabriel Brandin.

Det kan man ju förstå att det var lite långt.

Vilken sorts kvinna är hon? Är hon bara moderlig? Du sa att hon är väldigt förtjust i barnen.

En väldigt bra bild av henne tycker jag är: Hon är rekordelig, hon är handlingskraftig, hon tar i, hon har en väldigt klar syn på familjen.

Det är så att den här mannen ingår i en stor familj och alla har synpunkter.

Och alla har framförallt haft synpunkter på barnens mor, alltså änklingens föredetta fru. Som de har tyckt inte alls var rätt person för honom.

Hon är en väldigt andlig och vän, fin kvinna.

Utan de andra här är han, alltså familjen är en slags förtryckande grupp som Märta genomskådar.

Men hon är också osentimental. Det är så att en enkling är ju alltid föremål för andra kvinnors intressen. Särskilt om han har pengar och om han är lektor.

Och då har familjen idéer om att de ska presentera den ena gifta surna kvinna efter den andra för honom.

Och så finns det en vän i familjen som det ju ofta finns i den här typen av romaner, en manlig vän som just är läkare. Och han säger att han är bekymrad över att de försöker lura honom att gifta sig. Och då skämtar han med Märta och säger att i värsta fall får du väl gifta dig med honom. Och då säger hon, ja det har jag själv tänkt.

Och det är ett bra exempel på hur hon är.

Ja och det roliga är ju också att det har jag själv tänkt inte för att hon är oerhört passionerad romantiskt förälskad utan för att hon tänker på barnen. Hon vill inte att barnen ska få en fruktansvärd styvmamma. Och det är egentligen bara barn hon tänker på men sen duger han ju också för att han är snäll.

Och han visar sig ju sen vara ett stöd i rösträttskampen. Ja en av de goda männen.

Jag tänker att vi behöver prata lite om den första frun för att min bild när jag läste romanen var att den första frun som ju är ogillad av den borgerliga inskränkta släkten är ju så att säga en kvinna med rätt syn på barnuppfostran, kärlek.

Hon är som någon slags, vad ska man säga, andlig spegling av Märta nästan. De hör liksom lite ihop, den här döda ex-frun och Märta. Det finns någonting där.

Alltså Märta har ju precis samma inställning till barn. Barn ska få leka, barn ska inte lära sig lyda i första hand. De ska bli trygga och de ska lära sig vara ärliga och sådär.

Men de ska inte, ingen blind lydnad som i familjen i övrigt.

Sen är ju Margaret som hon heter, den döda, hon är ju utländska.

Precis. Bara en sån sak. Fransyska, är hon inte?

Ja bland någon blandsort. Alltså det är någon fransk mamma och något annat som är pappa som jag nu har glömt. Men han har ju träffat henne, alltså Jan Gabriel har ju träffat henne på ett typiskt nog museum.

Just det.

Där hon har tittat på konst och han ser henne titta på konst. Så det är återigen det där triangulära begäret som man pratade om. Hon tittar på något och han blir nyfiken på vad det är hon tycker är bra. Och då blir han kär i henne och sen blir de ett par.

Och dessutom visar hon sig vara en kvinna med kulturella intressen eftersom hon då har stått och tittat på konst där. Och de intressena visar hon ju sen också när hon kommer till Sverige och får barn med honom och lever med honom.

Men hon är en tynande blomma. Hon klarar inte det här karga klimatet. Och då menar jag det andliga, psykologiska klimatet utan hon tynar bort så småningom. Så i den meningen är hon inte en spegling av Märta utan Märta är ju råstark.

Ja.

Nej och spegling var nog fel ord. Jag tror jag tänker att Märta är någon slags 2.0 av den här Margaret. När det gäller inställningen till livet, till kvinnor, kvinnors rättigheter, till barn.

Men att hon så att säga kommer och ställer sig i den här döda fruns skor och som du säger dyrkar henne nästan för att hon inser vilken fantastisk människa det var.

Hon tänker ofta på vad Margaret skulle ha gjort och vad Margaret skulle ha sagt.

Sen finns det kvinnogestaltningar i den här romanen är ju väldigt intressanta. För det finns också en släkting i familjen, en fastare eller moster, som är ogift och som är lite egen och som har varit på mentalksjukhus flera år som ung efter en olycklig kärlekshistoria. Eller en historia som aldrig blev kärlek.

Precis.

Och hon är då en slags också någon som den här Margaret, den döda kvinnan, har haft en väldigt fin relation till. Så det är mer dom som är lika, alltså dom här sköra, psykiskt sköra människor.

Och medan Märta, det hör man ju på namnet, framför lilla Märta, hon är en annan sort. Sen blir det ju ännu tydligare hur olika kvinnor är i själva kampen för rösträtt. För när Märta väljer gift och allting är i ordning och redan, då tar ju kampen vid. Och då tar det nästan över och det är nästan protokoll från möten.

Ja, och det som du berättade om initialt, att det sker en glidning i romanen som är väldigt tydlig mot det här i renodlad rösträttsroman, det är ju just som du säger, då Märta har sitt på det torra.

Hon behöver inte riskera så mycket egentligen.

Nej, hon har en plattform till och med att utgå ifrån. Och hon har en Jan Gabriel som stöttar henne i alla väder. Till skillnad från många av de andra kvinnorna, där finns ju en kvinna som heter Ingrid gubevars.

Ja. Som är väldigt drabbad.

Ja, hon är ju drabbad på ett sånt här, du får nästan berätta lite om henne.

Jo, men hon har ju fått ett barn som har den typiska Ibsensjukan skulle jag vilja säga. Så hennes man har uppenbarligen fått syfilis av sin far. Och det yttras då hos deras barn som att det barnet blir gravt, missbildat.

Så Ingrid har gift sig med en man av kärlek och de har älskat varandra. Och när hon får sitt första barn så visar det sig att släktförbannelsen slår till. Och då tar hennes man livet av sig och hon blir ensam med det här barnet som så småningom dör.

Och då ger hon allt i kampen för rösträtten. Men blir ju väldigt motarbetad, inte minst av andra kvinnor.

Och det här är ju en viktig sak för Märta och inte minst för Frigga Carlberg. För jag kan tänka mig att även hon blev motarbetad. Hon brukar stå om henne att hon hörde till den radikala falangen om rösträttskvinnor.

Hon bjöd in Sylvia Pankhurst som är världsberömd som suffragett. Och fick mycket kritik för det, när hon bjöd in henne till Sverige.

Just det, och hon fick kritik för att de använde ju våld på ett annat sätt i kampen i England.

Precis, och det var väl Frigga kanske inte beredd att göra men hon ville ändå bjuda in Pankhurst. Och drev frågorna väldigt hårt och anses nog höra till dem som verkligen fick igenom rösträtten.

Och det är viktigt att komma ihåg att den här romanen kom 1918, då fanns inte rösträtten.

Nej, det var mitt under kampen. För det jag tänker på just när det gäller det här med andra kvinnor är ju att Märta är en så systerlig kvinna. Hon ser kvinnor som systrar. Och hon har mycket mer tålamod än vad jag hade velat ha, även med dem som är motvals och dumma.

Hon har en svägerska som hon lyckas omvända faktiskt till rösträttskampen. Och allt detta, och framförallt ska man säga att Märta utför allt det goda arbetet som Frigga Carlberg själv gjorde.

Det finns en fastighetsägare eller en markägare som hyr ut med åkerhyror till väldigt fattiga människor. Och där vill Märta sanera hela området och bearbeta den här mannen. Och där drar hon med sig då sin motvalssvägerska till exempel med i den här kampen. Så att hon blir väldigt djupt engagerad i kampen för de här barnen och för också mödrarna.

Och det är ju extrem fattigdom och de är jättesjuka och de har inga sanitära möjligheter att hålla TBC borta eller hålla sig rena.

Och här glöder romanen verkligen.

Och där är ju Märtas ögon, det som Märta ser, det är ju någon slags provkarta på samhällets orättvisor. Förutom den här stadsdelen som kallas för Babylon, den här slumstadsdelen som du berättade om nu. Så ser hon ju också till exempel en kvinna där mannen säljer hennes piano.

Och pianot är det enda hon haft för att försörja sig, hon är ett pianolektioner.

Och hon går liksom in i upprörd detalj på det här med hur mannen har rätt att sälja familjens enda försörjning. Som modern läsare så tänker jag, var det så här sjujävligt? Eller var det till och med värre?

Jag tror det har svårt att föreställa sig hur fattigt Sverige var, men om man läser Lubbe Nordströms Lort-Sverige så är det inte så olikt beskrivningen av Babylon här, den här stadsdelen. Och det är klart det fanns.

Märta vill ju ändra på allt det här, hon är ju som en riddare, den kvinnliga riddaren på den vita hästen som ska rätta till det som är fel och ta hand om alla svaga och utsatta. Och man kan ju inte låta bli att älska henne. Jag måste bara fråga dig, vad tyckte du om den här romanen?

Det kan vara intressant att prata om eftersom det är en såpass, skulle jag säga, oläst och lite i skymundan befinnande sig i roman.

Jag tyckte detta var en otroligt rolig bok att läsa. Jag hade aldrig läst den förut, det var knappt jag kände till Frigga Carlberg, bara som ett namn.

Och ibland talas det ju lite nedlåtande sådär om böcker som är skrivna för sin egen tid och som diskuterar sin tids samtidsproblem.

Men det är så mycket gott humör och tågar i den här, så mycket glöd och lust att beskriva och lust att kämpa för någonting. Så man blir ju på ett väldigt gott humör av att läsa den och man läser den. Jag vill inte släppa den.

Nej, framför allt så är det ju för att Märta är väldigt rolig.

Hon är rolig, hon har blick. Hon har inte bara blick för personer utan också för situationer. Och sen så har hon en berättarstil som driver händelserna framåt hela tiden. Så man är nyfiken på hur ska det gå nu då, vad ska hon ta sig för nu?

Och att hon lyckas liksom klämma in alla de här sociala frågorna utan att det känns påklistrat.

Ja, för det är ju faktiskt något av en bedrift skulle jag säga. För det handlar ju väldigt mycket om hur Märta konfronteras med uppseendeväckande orättvisor och hur hon tar sig an dem. Och det låter ju lite småtråkigt men det blir det ju aldrig.

Ja, men man skulle kunna räkna upp barnavård, fattigvård, rösträtten, syfilisen och vad den innebar.

Det var ju den tidens stora farliga sjukdom som liksom drabbade i tredje och fjärde led utan att de var skyldiga till något.

Alla de här frågorna klämmer hon in och då lite kärlek och persongestaltning och vänskap.

Och det är ju precis som du säger, hon är ju väldigt systerlig, hon har ju väldigt mycket, hon får ju väninnor och hon söker sig till kvinnor. Och så har hon dessutom den här manliga läkaren som hon liksom, hon är ju så fröjdig också hon säger att om det inte hade varit för att Jan Gabriel hade två barn så här hon kunde ha tänkt sig att gifta sig med läkaren också.

Men han har ju inga barn som han ska ta hand om. Så det blev ingenting där.

Och han är ju hennes främste vapendragare.

Ja, absolut. Och kallar henne för tant Märta, romanen igenom, vilket är jätteroligt.

Och det är för att han övertar barnens sätt att prata om henne. Och det är ju också för att averotisera relationen naturligtvis. Om man kallar henne tant Märta fast hon är yngre än vad han är.

Ja, jag tänker just på det här med det romantiska och det erotiska. Alltså Märtas förhållningssätt till romantik och erotik måste vi ju prata lite om.

Ja, romantik. Alltså hon är ju väldigt tagen av den här, är det Elisabeth hon heter? Som är en liten tant som inte lever riktigt i denna världen.

Just det. Som lever i någon slags, på sitt rum som i ett dockskåp. Och som odlar myten om den stora kärleken som har drunknat för honom.

Och det blir ju Märta väldigt tagen av. Alltså hon blir väldigt gripen av den historien, den typen av romantik.

Men om man tänker på hennes förhållande till maken så är det ju en romantik som är ganska förnuftig. Den bygger på att hon ser att han är en bra människa. Den bygger inte på person och erotisk person tänker jag att den nästan inte syns mer än att hon ju faktiskt får ett barn.

Ja, och det sker väldigt i skymundan det här barnet.

Och det är väldigt roligt för att vid ett tillfälle så låter hon Märta klaga på män. Alltså män som beter sig förförrisk mot kvinnor, män som behandlar kvinnor illa. Och då nämner hon bland annat en som hon kallar för Rochester.

Och det är ju Jane Eyre, den manliga hjälten i Jane Eyre. Och hon är helt fördömande i förhållande till honom. Och ser inte riktigt att vad Jane Eyre gör är ju att fostra honom till en Jan Gabriel.

Exakt, Rochester blir någon slags barn som fostras.

Ja, han blir någon som fostras. Och det är först när han inte längre har sina privilegier, när han inte har sitt hus längre, det har brunnit ner och sina riknivåer.

Han har till och med blivit av med en arm och så. Som han finner nåd inför Jane Eyres ögon och hon gifter sig med honom.

Och då säger hon ju helt kallt, ungefär som Märta skulle ha gjort. ”Well reader, I married him.” Jag gifte mig med honom, inte jag blev gift eller han gifte sig med mig utan jag gifte mig med honom.

Agens, kvinnliga agens där.

Ja, visst, det är som Märta kunde sagt.

Det är ju spännande det här för att det här med, för Jane Eyre då tänker man det är sån här, vad ska man säga, blåsiga hedar, storvulen, romantik med demonisk första hjälte och så vidare och så vidare. Och en viss sorts romantisk litteratur och romantiska föreställningar får ju ganska mycket pisk i den här romanen.

Ja, det kan man säga.

Utan hon har ju inget sinne för det här. Rochester blir bara fördömd. Utan det hon propagerar för det är ju förnuft i äktenskapet. Det är som byggs.

Två människor som arbetar tillsammans mot samma mål.

Ja, som arbetar tillsammans, förstår varandra, har samma mål, stöttar varandra. Det är en jättefin bild av äktenskapet tycker jag, det verkar väldigt lyckat.

Och sen ger hon ju också en ganska hårresande bild av vad som kan hända kvinnor som på något vis tar till sig bilden av den här, den romantiska bilden av kvinnan som ska omvända mannen, inte fostra utan omvända. För det finns ju ett exempel ifrån hennes barndomsstad där hennes gamla guvernant som har haft en sån här fantastiskt romantisk bild av kärleken går och gifter sig med den försupne polismästaren och han drar med henne ner i fördärvet. För att hon hade den här romantiska bilden av vad hon som kvinna skulle kunna åstadkomma med den här mannen. Och det går ju såklart inte.

Och där är ju Märta väldigt tydlig, att ha inte de romantiska drömmarna, att vara en frälsare för dåliga män. Det blir aldrig bra, det blir precis tvärtom. Och där är hon ju politiker ute i fingerspetsarna hela tiden.

Det gäller ju även den här bilden av kvinnor som är motståndare till rösträttskampen, som går sina mäns ärenden, som röstar om de fingrar rösträtt skulle de rösta som mannen.

Precis.

Och inte vågar stå upp, utan tvärtom förföljer då till exempel den här stackars Ingrid, som är väldigt modig och håller tal på möten.

Så vi får ju vara med om ganska många rösträttsmöten i den här romanen. Det tycker jag också är väldigt spännande.

Ja, och de är ju väldigt roliga. Det är en fantastisk underhållande skildring av någonting som egentligen är ett ganska obehagligt hat.

Men man blir inte illa berörd på det viset, för det är som att Frigga Carlberg inser att här gäller det att ta det med lämpor.

Ja, kampen är ju inte vunnen än.

Nej, precis.

Så att man måste ju framställa detta som dels en legitim kamp, men också inte så farlig.

Var befann sig då rösträttskampen?

Det kom i december 1918, det måste ha varit efter romanens utgivning, så kommer det ett principbeslut i första kammaren. Eller om det var andra kammaren, jag kommer inte ihåg vilket. Det var ju tvåkammarriksdag på den tiden. Och sen kom ett grundlagsbeslut i maj 1919.

Och sen måste det ju ett val till för att grundlagen ska ändras. Och då har man omval 1920, och då kommer andra grundlagsbeslutet i januari 1921. Så att valet, det var inte givet att rösträttsgivarna skulle vinna det valet. Men det kommer ändå ett beslut i januari 1921. Och sen var det val hösten 1921.

Så att kampen är långt ifrån vunnen. Inte ens principbeslutet är fattat.

Nej.

Det känns ju väldigt förtröstansfull Märta/Frigga om vi vill. Både Märta-personen och författaren känns ju väldigt trygga i det här. Det kommer att ske. Är det en retorisk figur, tror du bara?

Alltså jag försöker sätta mig in i hur det kan ha varit. Tänk dig, man hade inte rösträtt. Man var knappt myndig. Så att här fanns ju rättigheter att slåss för. Och det måste ha varit underbart att bilda sådana här grupper.

Alltså Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Alltså organisationsformen. Att man träffades, att man skrev appeller, att man skrev artiklar. Alltså den här romanen är ju ett led i den rösträttskampen. Nu skriven i rösträttskampen.

Men hon klär in, som väldigt många romaner vid den här tiden, skriven av kvinnor som ville föra en ideologisk kamp, så var de tvungna att lägga in det i en äktenskapsroman.

Där man gifter sig med lektorn, helt enkelt.

Ja, man gifter sig med lektorn.

Eller för att det ska gå hem så måste det finnas en romantisk intrig. Och det gör hon ju.

Men det måste också ha varit roligt att få göra den här kampen. Alltså en uppgift för kvinnor, som de ser ensamma ibland. Stöd, viktigt att få stöd av män. Men inte helt nödvändigt att få stöd av alla andra män.

Nej, tack och lov. Med tanke på att de flesta män var ju ganska avigt inställda.

Ja, men de behövde ändå en majoritet i en riksdag, där kvinnor inte var valbara.

Precis. Så det var ju helt manliga riksdagar. Det är ju viktigt att komma ihåg.

Men samtidigt med rösträtten kom också valbarheten.

Det är så mycket som vi tar för givet idag. Men det är inte så himla långt bakåt.

Det är ju faktiskt inte det.

Nu ska vi börja runda av, du och jag Ingrid, efter att ha umgåtts med Märta Wander. Som ju är en väldigt rolig bekantskap att göra. Och jag tänker att vi ska runda av med att säga någonting bara om vad som faktiskt inleder romanen. Och det är en väldigt speciell liten text. Kan du bara säga några ord om den?

Den heter ”En dröm”. Och det är ett jag som pratar i den, ett jag som berättar om en dröm. Där hon har drömt om ett stort motstånd. Hon stöter på en väg. Och sen tänker hon att hon ska låta bli att hantera det där hindret. Och då är det en röst som talar till henne och säger att du måste ta tag i det här hindret. Du måste undanöja hindret. Och sen är det undertecknat ”Hjällbo”.

Ja, det är ju så fint.

Och Frigga Carlberg bor ju i Hjällbo. Alltså utanför Göteborg. Och det här är uppenbarligen hennes egen dröm. Så att det är författarens dröm.

Det är författarens jag och inte Märta-jaget.

Nej, precis.

Vi känner oss väldigt lokalpatriotiska nu över att Frigga, så att säga, var vår.

Hon är vår, ja. Hon är vår på så många sätt.

Och det har varit väldigt kul att, som sagt, umgås med Märta. Och jag tror faktiskt att vi kan verkligen rekommendera den här boken till läsning. För den förtjänar en större läsekrets än vad den sannolikt har.

Och antagligen finns den bara på Litteraturbanken.

Ja, alltså jag tror att den faktiskt kan ha varit, om vi ska vara rättvisa, en del av Bonniers backlist-projekt när de gav ut e-böcker. Men den finns såklart på Litteraturbanken. Och där har vi även annat av Frigga Carlberg och en utställning om rösträtten om man vill grotta ner sig lite mer i det här med rösträtt.

Men nu är det tredje avsnittet i Verkets sommarserie, Kvinnor på tvärs, slut. Nästa gång blir det dags för det fjärde och sista. Missa inte det. Jag säger tack till Ingrid och tack till alla er som har lyssnat.