August Strindbergs Fadren (1887) var den ena av två pjäser – Fröken Julie var den andra – som filmatiserades med författarens tillåtelse 1911. Den 20 september 1911 hade Strindberg svarat på en fråga från författaren och beundraren Gustaf Uddgren (1865–1927): kunde författaren måhända tänka sig att tillåta att någon av hans pjäser blev film? Svaret hade inte låtit vänta på sig: ”Var så god att kinematografera så mycket Ni vill af min dramatik!”
Filmen ovan – tjugosju minuter lång – är ett stycke unik svensk filmhistoria. Av filmatiseringen av Fröken Julie har ingenting överlevt till våra dagar. Men Fadren finns mirakulöst nog kvar. Och inte nog med att den är ett viktigt vittnesmål som berättar om tidens teater- och filmestetik: den är dessutom det enda rörliga bildbevis vi har för Intima teaterns scenkonst. Det är nämligen just August Falcks ensemble, och i förlängningen Strindbergs, som ställt sig framför kameran.
Vi skriver mer om filmen i vår utställning DRAMAKLASSIKER FRÅN SVERIGES RADIO DRAMA, och självklart en hel del mer om pjäsen i sig (och mycket annat.) Läs och lyssna till mycket mer i utställningen alltså! Men här är filmen, regisserad av pionjären Anna Hoffman-Uddgren (1868–1947). Och vill man veta mer om Hoffman-Uddgren så är radioprogrammet här nedan en alldeles utmärkt källa.
Programmet om Anna Hofmann-Uddgren (2012) återges med tillstånd från Sveriges Radio. Det är gjort och berättat av Emelie Rosenqvist med hjälp av Marika V Lagercranz essäer samt med utgångspunkt i unikt källmaterial framtaget av Anna Hofmanns barnbarnsbarn Angelica Lundqvist och Lotte Wellton.
Ett stort tack till Filmarkivet.se för möjligheten att tillgängliggöra filmatiseringen av Fadren!
