”Ebba Lindqvist (1908–1995) växte upp i Grebbestad i Bohuslän. Hon utbildade sig till lärare i Uppsala och återvände därefter till västkusten och arbetade som svensklärare i Göteborg. Hon debuterade 1931 med diktsamlingen Jord och liv, följd av Lava (1933), Liv (1934) och Lyrisk dagbok (1937). De kortfattade men vittfamnande titlarna säger mycket om innehållet: Lindqvists tidiga poesi behandlar stora ämnen i till synes allmänna ordalag, men det omutliga allvaret och den strama formen ger böckerna karaktär. Karin Boye, som recenserade Lava, skrev träffande om ”den våldsamma hetta, som pressat fram orden och som röjer sin närvaro även där den gömt sig bakom ett hölje av lågmäld stillhet.” Formellt placerar sig Ebba Lindqvist mellan tradition och modernism. Hon utnyttjar sparsamt rim, har säker rytmkänsla men undviker alltför regelbundna mönster. Hennes dikter är osmyckade men omsorgsfullt utförda. De ligger närmare psalmen än visan – det går att tänka sig dem sjungna i ett litet fiskarkapell av skrovliga och uppriktiga röster. Kompositörer från Gösta Nystroem till Martin Bagge har också uppfattat sångbarheten i Lindqvists poesi.”
Stycket ovanför kommer ur Jonas Ellerströms introduktion av Ebba Lindqvist hos Litteraturbanken.
Under Göteborgs 400-årsjubileum lät vi stadens invånare läsa in Ebba Lindqvists poesi, då lät det såhär:
