Man hänvisar ofta till Aron Jonason (1838–1914) som Göteborgsvitsens främste företrädare. Det har sina randiga skäl. Som vitsare, kåsör och kuplettförfattare såg han till att ingen göteborgare undslapp hans underfundiga humor i Göteborgs-Posten, Tomtebissen (1859), Tjufpojken (1850–1858) och otaliga publikationer och revyer.
Författaren Carl Rudolf A:son Fredberg lägger ut texten i biografin Aron Jonason och Göteborgsvitsen (1915): ”För denna Aron Jonasons förnämsta egenskap undanskymdes ofta hans andra mera reella livsuppgifter. Men det var orätt. Jonason var icke bara skämtare och ordlekare, han var även en samvetsgrann och plikttrogen journalist, skriftställare på skilda områden och, i senare skedet av sitt liv, en framstående utövare av fotografiyrket, vilket genom hans atelier ofta fick för Göteborgs vidkommande nya väckelser.”
Just det. Jonason gjorde i synnerhet viktiga framsteg på fotografikonstens områden. Efter mångåriga studieresor utomlands, bland annat hos den tyske kemisten Paul Eduard Liesegang, kom han även att räknas som en av landets främsta fotografer. Och när Jonason 1887 erhöll titeln hovfotograf efter ett lyckat gruppfoto med Oskar II på Marstrand duggade besöken i fotoateljén tätare.
Förutom konung och sjöofficer var Oskar II även en flitig diktare (du hittar hans verk i Litteraturbankens samlingar). Som diktare var han dock inte ensam om att låta fotografera sig hos Jonason. Under åren hade otaliga litterära storheter vägarna förbi Göteborgsvitsarens ateljé.
Här i blogginlägget dammar vi av några av alla Jonasons fotografier som bevarats för eftervärlden.
Kan vi då vara säkra på att det verkligen var hovfotografen i egen hög person som stod bakom kameran under alla dessa fotosessioner? Än en gång låter vi Carl Rudolf A:son Fredberg ta ordet:
”Det finns en del människor som påstå, att Aron Jonason inte var verklig fackman på fotografiens område. Att det var andra som utförde arbetena, vilka utgingo från hans atelier, samt att han i den branschen i första rummet var affärsman, i andra fotograf. Hur sant detta sista än må vara har man dock ingen rätt frånkänna honom betydande tekniska insikter i facket. Och man må ihågkomma att han verkligen lärt yrket i sin ungdom.”
”Själv var han ju, när han trädde atelierns besökare nära, den mest habile fotograf man kunde tänka sig. Hans personliga älskvärdhet var ju känd, likaså hans blixtrande kvickhet och evigt goda lynne. Och dessa egenskaper stärkte naturligtvis populariteten.”
Blogginläggets bild är ett fotografi av Aron Jonason. – Fotografierna har vi lånat från Kungliga biblioteket, Göteborgs universitetsbibliotek samt Uppsala universitetsbibliotek.
