”Ett halvdussin år in i sitt omfattande författarskap tecknade Folke Isaksson (1927–2013) en bild av dess begynnelse som kan ses som en poetisk urscen:
Ett barn i norra Sverige
lade en afton sitt blåa huvud mot rälsen
och hörde milen draga förbi, vagn efter vagn.
Vilka varelser bo i så brusande hus?
Det hörde stjärnorna brusa förbi genom skymningen.
Himlavalvets cykelhjul rörde sig ett varv
med glimmande ekrar.
Gräsen sjöngo sina namn, och blommorna
slöto ögonlocken över gossen.
Lockrop djupnade i dalen.
Dikten heter ’Den första födelsen’ och ingår i samlingen Blått och svart (1957). Texten är tillbakablickande, den framkallar ett ögonblick i barndomen men tar samtidigt ut riktningen framåt, in i vuxenlivet och ut i världen.”
Stycket ovanför är hämtat ur Jonas Ellerströms presentation av Folke Isaksson hos Litteraturbanken.
Nedanför hör du Isaksson läsa dikter ur sina fyra första diktsamlingar Vinterresa, Det gröna året, Blått och svart och Teckenspråk i samband med att samlingsvolymen Dikter från ett årtionde publicerades 1962. Därunder hör du radioprogrammet ”Författare tar ståndpunkt. Folke Isaksson har ordet”.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna. – Fotografiet, av en icke namngiven fotograf, är hämtat ur boken Albert Bonniers förlag. Ett familjeföretag 1837–1962. Etthundratjugofem år (1962).
