”ESAIAS TEGNÉR (1782–1846), prästson, blev tidigt faderslös. För släkt och vänner stod hans begåvning klar från början, och han fick förmånen av språk- och litteraturstudier i privat regi. 1799 skrevs han in vid Lunds universitet där han gjorde en kometartad karriär; en docentur i estetik uppnåddes redan 1803. Men hågen stod inte endast till vetenskapen. Parallellt med studierna hade Tegnér redan tidigt ägnat sig åt diktning, och från 1801 skickade han kontinuerligt in dikter till Svenska Akademiens pristävlingar. Några hedersomnämnanden bestods han med, men mer framgång rönte dikterna i Göteborgs Vetenskaps och vitterhetssamhälle där flera av poemen prisbelönades. Tegnérs utveckling var på flera sätt typisk för samtiden. Efterhand kunde ett starkt tyskt inflytande skönjas i hans skrivande: Kant, Schelling och Fichte var viktiga märkesnamn. I dikten ’Det eviga’ (1810) lät Tegnér förena det filosofiskt infärgade materialet med det politiska. Och nu kom framgångarna i rask följd.”
Stycket ovanför kommer ur Dick Claéssons introduktion av Esaias Tegnér hos Litteraturbanken.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från inläsarna. – Porträttet ovanför är ett litografi av Leonard Roos af Hjelmsäter.
