GUNNEL VALLQUIST (1918–2016). ”När Gunnel Vallquist började närma sig katolska kyrkan som ung på 1930-talet var det liturgin – kyrkans gudstjänstordning: bönen, sången, riten – som lockade henne mest. Det hade att göra, skulle hon senare erkänna, med hennes allmänna dragning till det estetiska. […]
1956 gav hon ut sin första bok och essäsamling på Bonniers, Något att leva för, som förutom BLM-essän om T. S. Eliots Cocktailpartyt innehöll essäer med personliga utläggningar om kristna motiv – som toleransen, ödmjukheten och medlidandet – och grundliga analyser av katolska författare som Paul Claudel och Georges Bernanos. Även de följande essäsamlingarna handlade huvudsakligen om franska samtidsförfattare och kristna motiv, även om de också riktade sig till en större allmänhet och förutsatte hos läsaren ’endast sinne för tillvarons andliga aspekter och etiska problem’, som det hette i Något att leva för.”
Avsnittet ovanför kommer ur Emi-Simone Zawalls presentation av Gunnel Vallquist hos Litteraturbanken.
I den övre spellistan finns radioprogram som Vallquist medverkade i under åren 1968–1970, och i den undre kan du höra en radiobrevväxling mellan Vallquist och hennes vän Sven Ersman (1918–1993) som sändes våren 1968.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio och från rättighetshavarna. – Fotografiet har vi lånat av Uppsala universitetsbibliotek.
