Fotografen är okänd, och de flesta av festdeltagarna likaså. Men några ansikten är ögonblickligt igenkännbara. Längst uppe till höger ser vi Erik Asklund – ständigt i kretsarna. Längst nere till vänster en frustande glad Eyvind Johnson sida vid sida med en inför kameran ofrivilligt blundande Ivar Lo-Johansson. Övre raden till vänster: Rudolf Värnlund.

Vad är tillfället? Måhända en av de många fester som det då så unga 1930-talet bjuder. En nyårsafton är en rimlig gissning. Man är ung, det är efterkrigstid – och förkrigstid, men det vet man inte – man skriver, man når framgångar, man får en läsekrets. Det finns gemenskap, vänner, fiender. Det finns all anledning att fira.

Men två väckarklockor har smugit sig in i bilden.
En nere i vänstra hörnet, och en i Eyvind Johnsons hand.
Kanske ringer de redan. Varnar för det som kommer.

(Fotografiet är hämtat från en privat samling. Klicka gärna på en bild, så kommer den fram i större storlek.)