Ett annat litterärt kalas – men flera av vännerna återkommer. Märkliga reflexer (bland annat syns ett stearinljus) skvallrar om att fotografiet tagits mot ett spegelglas, sannolikt av mannen längst ner till vänster. (Det är fortfarande oklart vem han är, han är med också på vårt andra litterära kalas – och här grimaserar han som inför en porträttagning hos polisen.) Böcker från dåtidens förlag syns uppe till höger. Strax därunder ser vi Erik Asklund; han höjer ett glas. Rudolf Värnlund pekar med fingret på en skulpterad näsa – vem kan bysten föreställa, måntro? Och vad är det som Värnlund och kvinnan vid hans sida har på sina huvud? Broderade servetter?

Till höger en lätt bakåtlutad och mycket välklädd Vilhelm Moberg. Och längst uppe till höger – man ser honom knappt, för han är till största delen utanför fotografiets räckvidd – Eyvind Johnson, eller åtminstone hans mun och haka.

Man tycks ha unnat sig vickning.

TILLÄGG, MAJ 2021. Och nu, tack vare Tommy Holm – som gjort en storartad insats – kan vi också berätta mer om människorna på bilden. Vi låter helt enkelt Holm föra ordet [läs vidare under bildgalleriet]:

(Fotografiet är hämtat från en privat samling. Klicka gärna på en bild, så kommer den fram i större storlek.)

”Den grimaserande mannen längst ner i vänstra hörnet är skulptören Bertil Nyström. Damen allra längst bak i bilden är hans hustru Astrid. Rudolf Värnlund har ni redan identifierat. Bredvid honom och vänd mot honom sitter hans hustru Ester. Damen längst fram i bildens centrum är Eyvind Johnsons hustru Aase. Kvinnan som sitter mellan Asklund och Moberg torde med största sannolikhet vara fru Moberg, Greta (Margareta). […] De övriga paren på bilden är gifta sedan tidigare. Bysten bakom Aase Johnson torde föreställa Eyvind (skulpterad av Nyström). Eventuellt är det den bysten som nu lär finnas i biblioteket i Boden.”

Och om kvinnan som sitter snett bakom Bertil Nyström berättar Holm:

”Damen ifråga hette Ingegärd Lönegren och var syster till Astrid Nyström.”

Tommy Holm skickar också med ett citat ur Ivar Lo Johanssons bok Tröskeln som, även om Johansson inte var med på just den här festen, ändå kan kasta ljus över sammanhanget:

”För mig som höll mycket till bland proletärmålarna, arbetarförfattarnas samtida på trettiotalet, var tillställningar som vernissagefester jämte de talrika träffarna hos familjerna själva en stor omväxling. Skulptören Bertil Nyström med fru hade i många år väntat på ett arv av en rik släkting på Gotland. Under väntetiden spenderade de arvet på att bjuda författare och konstnärer till sig på middagar. Vi åt och drack upp det kommande arvet många gånger om. Arvet fick de aldrig.”

Ett stort tack för denna djupdykning i fotografiet!