Välkommen till 2019 års julkalender här hos Litteraturbanken! I år blir det ett isländskt tema: tåtens eller kortsagans berättelse. Inget säger ju vinter, snö och jul som karga isländska landskap, stormande hav, svåra resor och ond bråd död i ett fjärran förflutet, allt inbäddat i ett poetiskt språk till brädden mättat med skönhet.
Texterna som ligger till grund för julkalendern har ställts till generöst förfogande av Saga Forlag och är hämtade ur Islänningasagorna. Samtliga släktsagor och fyrtionio tåtar från 2014. Läs mer här: www.sagaforlag.is. För mer information, skriv till: vinland@centrum.is.
Hela antologin, med alla tjugofyra kortsagorna, kan du läsa hos Litteraturbanken mycket snart: vi återkommer till det. Men inläsningarna – de gömmer sig bakom tjugofyra luckor i vår julkalender. Så följ den från början! Våra inläsare är skådespelaren och regissören Martin Berggren, författaren och essäisten Gunnar D Hansson, och författaren och blivande akademiledamoten Ellen Mattson.
Tåten om islänningen som kunde berätta
Översatt av Inge Knutsson
Íslendings þáttur sögufróða finns bevarad i Morkinskinna, Hulda och Hrokkinskinna. En längre självständig version förekommer i senare pappershandskrifter. Översättningen bygger på texten i Morkinskinna. Denna tåt är en variant av historien om islänningen som kommer till Harald Hårdrådes hird.
Det hände sig en sommar att en ung och driftig isländsk man sökte upp kungen och bad att få ställa sig under hans beskydd.
Kungen frågade om han kunde något, och han påstod sig kunna berätta. Då sade kungen att han skulle låta honom stanna, men att det var hans skyldighet att alltid underhålla den som bad honom om det, vem det än var.
Det gjorde han och blev uppskattad av hirdmännen, som gav honom kläder, och kungen överräckte vapen till honom. Så närmade sig julen.
Då blev islänningen dyster till sinnes. Kungen frågade hur det kunde komma sig, och han svarade att det berodde på att han var ur lynne.
”Så kan det inte vara”, sade kungen, ”men låt mig gissa. Jag tror”, sade han, ”att du inte har mer att berätta nu. Den här vintern har du underhållit alla som har bett om det. Nu tycker du inte om att stoffet tryter för dig när det snart är jul.”
”Det är som du säger”, sade han, ”jag har bara en berättelse kvar, och den törs jag inte berätta här eftersom den handlar om dina resor utomlands.”
Kungen svarade: ”Det är den berättelsen jag mest av allt vill höra. Men du skall inte berätta något före jul eftersom folk nu är upptagna med annat. Men på juldagen skall du börja, och ta en liten bit av berättelsen bara. Jag skall se till att den varar lika länge som själva högtiden. Folk dricker mycket när det är jul och sitter inte så länge och lyssnar. Och när du berättar kommer du inte att märka vad jag tycker om det du har att säga.”
Så blev det och islänningen framförde sin berättelse. Han började på juldagen, berättade en stund, men kungen sade snart åt honom att sluta.
Folk satte i gång att dricka, och många talade om hur djärvt det var av islänningen att berätta som han gjorde, eller också frågade de sig vad kungen skulle tycka om det hela. Några ansåg att han berättade väl, medan andra tyckte att hans framförande var mindre lyckat. Så fortsatte det under julen. Kungen var angelägen om att folket skulle lyssna uppmärksamt, och tack vare att han ingrep blev det så att berättelsen och julhögtiden slutade samtidigt.
På trettondagsafton, då islänningen hade berättat färdigt, sade kungen: ”Är du inte nyfiken, islänning, att få höra vad jag tyckte om din framställning?”
”Det vill jag helst inte få reda på, herre”, svarade han.
Kungen fortsatte: ”Jag tyckte mycket om den, och den var inte värre i något avseende än ämnet tillät. Men vem lärde dig berättelsen?”
Islänningen svarade: ”När jag var hemma i mitt eget land brukade jag bege mig till tinget varje sommar, och där lärde jag mig ett stycke i taget av Halldór Snorrason.”
”Då är det inte så underligt”, sade kungen, ”att du kunde den så väl. Du har gjort stor lycka med den. Du är välkommen att stanna här hos mig, och jag skänker dig allt du vill ha.”
Kungen försåg honom med goda handelsvaror, och han mognade till en dugande man.
Texterna i 2019 års julkalender återges med tillstånd från Saga Forlag. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2019, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
