Året är 1939. Det är sommar. Och i radion hörs Nils Ferlins röst. Här är han tämligen ung – i alla fall så pass ung, d.v.s. drygt fyrtio år fyllda, att radioprogrammet fått heta ”Ung lyrik”. Det är alltså länge sedan. Men rösten är levande och stark, och tveklöst ferlinsk.
Han läser elva dikter ur tre diktsamlingar – En döddansares visor, Barfotabarn och Goggles: ”En inneboende”, ”Plankstrykare”, ”En valsmelodi”, ”Vi ser en liten lilleputt”, ”De sova”, ”Gudarna väcktes i söder”, ”Bocka, bocka, plocka”, ”Nattkvarter”, ”Djurgårdsmässa”, ”När skönheten kom till byn”, samt ”– intet vet jag”.
”Dagen är släckt,
mörkret har väckt
stjärnor och kattor och slinkor;
fyllda av skarn,
slödder och flarn
sova polishus och finkor —
Barnet det skådar i drömmarnas brus
hur en ängel med lyktor går runt våra hus.
— Och ensam i kvällen den sena
jag slåss med en smäktande vals.
Och jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals —
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om bena,
tillika om armar och hals.”
Fotografiet, av K W Gullers, är från 1948 och har lånats in från Nordiska museet. – Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
