Klockan var 23.00, det var nyårsafton 1949. Sverige befann sig halvvägs genom det tjugonde seklet, en tidsrymd kantad av brutalitet och bekymmer. Mangskogsförfattaren Tage Aurell hade av Sveriges Radio fått det hedersamma uppdraget att tala till svenska folket. Men det var ingalunda en optimistisk talare som stod vid mikrofonen. Nej, det var med djupaste vemod Aurell förkunnade att den moderna människan mist kontakten med sin natur.
Radioprogrammet kallades ”På tröskeln till ett nytt år” och var ett årligt inslag i radion. Och tack vare tillstånd från rättighetshavarna och Sveriges Radio kan vi nu publicera talet i dess helhet här nedanför.
”Då man examinerar all ting af menniskan så är hennes stillhet det ädlaste” citerar Aurell Carl August Ehrensvärd inledningsvis i programmet. Och stillheten, i förbindelse med ensamheten och tacksamheten, är enligt Aurell själva förutsättningen för mänsklighetens fortsatta samvaro. Förutsättningen för varsamhet. Men dessa grundämnen är oss förlorade.
Aurell förklarar att han tryggar sig till Vilhelm Ekelund och dennes aforismsamling Lefnadsstämning (1925), och citerar bitvis rakt av. ”Ingenting är så missförstådt som ensamhet. Endast i kraft af ensamhet kunna människor komma hvarandra nära” säger Ekelund med Aurell som språkrör. Och detta till en tid som är motvalls. Lyssna på hela programmet i mediespelaren nedan.
I höstas digitaliserade vi samtliga skönlitterära verk av Tage Aurell. Läs hans böcker på Litteraturbanken eller lyssna till fler av hans inläsningar här.
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna. – Konstverket av Gustaf Fjæstad, som här är beskuret, har vi lånat från Wikimedia.
