Nils Ferlin levde billigt mot slutet av sina levnadsdagar, och kostnader för mediciner och sjukvård gick hårt åt plånboken.
1950 blev dock delvis ett lyckosamt år. I september tilldelades han Samfundet De Nios stora pris, och kunde därmed inkassera en ansenlig summa pengar. Samtidigt var han sängliggande och sömnlös stora delar av hösten. Sjukdomarna var skoningslösa mot den numera sköra kroppen.
Om detta var han givetvis ovetandes när han äntrade inspelningsstudion på vårkanten. I radiosändningen predikar istället en poet som stolt blickar tillbaka på sin litterära produktion. Ferlin förefaller särskilt ha fattat tycke för diktsamlingen Barfotabarn (1933) denna dag. Hela åtta dikter av totalt elva plockades därifrån.
Ja, de gamla dikterna från bohemåren upptog fortfarande hans tankevärld, och de artikulerades med samma vitalitet som förr. Till och med den namnlösa dikten med de inledande orden ”Min mor hade en Edelweiss” tilldelades nu flera år senare en ny titel: ”Guds vackra värld” – en homage till Martin Koch och hans roman med samma namn.
Lyssna på hela radioprogrammet eller på de separata dikterna här nedan!
Inspelningen återges med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna. Fotografiet, av en okänd fotograf, har vi lånat från Upplandsmuseet. – I Jenny Westerströms biografi Nils Ferlin. Ett diktarliv (1998) kan man läsa mer om Nils Ferlin och hans leverne.
