Välkommen till den fjortonde luckan i Litteraturbankens julkalender!
Årets julkalender är Rulle på Rullseröd av Olle Mattson – en härlig skildring av julförberedelser i bohuslänsk miljö. Vi får följa Rulle, som inte riktigt tycker om att gå till skolan, under hela decembermånaden på gården i Bohuslän. Här finns Mamma, Pappa och lillasyster Hedvig, Farmor och Farfar och Faster Ingeborg. Och så Fritiof, förstås.
Rulle på Rullseröd kom ut 1974. Samma år filmatiserades den och sändes som julkalender i Sveriges Television.
Varje dag fram till julafton öppnar vi en lucka med en inläsning av ett kapitel ur Rulle på Rullseröd. Boken kan du förstås läsa redan nu på Litteraturbanken – men kapitelinläsningarna presenteras här på Ljud & Bild en åt gången. Så håll utkik här på sajten, och följ med på julresan i Rullseröd!
Illustrationerna är tecknade av konstnären Hans Westman, och vi har hämtat dessa från boken (samt från pappersjulkalendern som SVT lät trycka 1974.)
Fjortonde december
Farmor säger alltid att om man ser en skorstensrök som går rätt opp, det första man tittar ut på morronen, då blir det en Glömskedag för tittaren. Den som har börjat glömma en sån dag, han bara glömmer och glömmer och gör allting galet. Och den här Glömskedan på Rullseröd var det mamma som började glömma.
Först så glömde hon Hedvigs välling. Hedvig låg i sängkammarn och pep förstås, att det stack lite i hennes tand, så mamma måste rusa in och krama hemme. Vips pöste vällingen ut över hela spisen.
Sen glömde mamma att lägga ner smörgåsarna, som pappa skulle ha i matväskan, så han gick till skogen med en tom termos och en gammal hoprullad tidning. Sen glömde hon att lägga jäst i degen så bullarna, som vi skulle ha när vi kom hem från kyrkan på söndagen, blev platta som dockebullar.
Fåglarna gillade dom förstås. För jag tog ut hela baket på en plåt och smulade dom på fågelbordet. Både talgoxarna och blåmesarna tyckte nog att mamma gott kunde ha sin glömskedag varenda gång som hon bakade.
I våran almanacka nere i köket var det Sten som hade namnsdag den här dan. Men i farmors gamla var det Isodorus. Och det var medan farmor och jag stavade ihop versen under, som jag kom på vad mammas allra värsta glömska var.
Kommer herr Isodorus med regn i hår
växer gräset tidigt och tjockt i vår,
stod det.
— Gräset, viskade jag och hoppade ner från syskrinet. Gräset! skrek jag och närapå flög nerför trapporna.
– Vänta! Det var ju i dag vi skulle vändajulosten! hörde jag farmor ropa efter mig.
Men hur skulle jag kunna tänka på julosten när mamma hade glömt en sak, som nästan var den viktigaste på hela julen.
Ingeborg stod på en stol i fönstret och höll på att julskylta när jag kom rusande in i boden.
– Det var bra du kom, Rulle, sa hon utan att vända sig. Då kan du hjälpa mej att hålla girlangen här, mens jag fäster lyktan.
Hela girlangen darrade, så darrade fingrarna på mig.
– Du Ingeborg ..? Ingeborg du …?
– Lite högre, är du bra, sa Ingeborg och lyssnade inte nu heller. Fritiof stod utanför och plirade med ett öga. Han såg till att girlangerna hängde rakt och skyltningen såg bra ut från utsidan också. Backesbergs-pojkarna var också med och tittade. Och så fort jag får se dom stå och svänga med skolväskorna, så känns det precis som om jag började krympa tills hela jag är försvunnen nere i kängorna.
– Lite högre med klockan där! ropade Fritiof. Så där, nu är det bara lummer som fattas!
Ingeborg fäste girlangen med ett häftstift. Sen vände hon sig och ropade, för hon såg att jag smög på tå bort till dörren.
– Vänta, vad går du för? ropade hon. Vad var det du ville ha?
– Gräsfrö, viskade jag.
– Jaha, det ska vara till julkrubban, förstår jag, sa Ingeborg. Är det inte bra sent att så nu?
– Jo, sa jag och kom tillbaka ett par steg. Men mamma håller på med den där Hedvig jämt, så hon glömmer allting.
– Vänta ska du se, sa Ingeborg och drog ut en låda. Jag tror att jag fick med några prover i lådan med hyacintlökarna. Jaha, här får du.
– Hej Rulle! ropade Backesbergs-pojkarna och svängde med skolväskorna utanför. Men fast de inte lät spydiga alls, så kunde jag inte hitta på något att svara. Jag ropade inte hej en gång.
– Jag betalar när jag får veckopeng, sa jag och smet i väg igen.
– Du Rulle! Om gräset inte hinner komma opp, så kan du ta lummer i stället! ropade Ingeborg.
Jag stannade på tröskeln.
– Lummer, vad är det? sa jag.
– Följer du med Fritiof till skogen och hämtar, får du se, sa Ingeborg. Vi ska ha och klä skylten med. Spring in och ta nåt varmt på dej. Det hinner du.
Och jag hann, för Fritiof väntade. Fritiof hade fått traktorn att gå igen, och jag stod på flaket bakom och höll honom om axlarna när han körde. Det snöade, men bara en flinga då och då.
– Vet du vad farfar sa till mej i dag, Fritiof?
Fritiof drog rocken tätare om sig, för nu kom det fler och fler flingor.
– Tjaa … han sa väl, att en sån här kall dag är det bäst du stoppar tidningspapper i byxorna. I alla fall om du ska sitta och frysa på traktorsläpet, bakom den tokstollen Fritiof.
Jag skakade på huvet.
– Han sa … att Rullseröd skulle allt behöva en tomte igen, sa han. Det har vi inte haft på gårn på länge nu, sa han. Och jag tror … jag tror att han menade dej.
– Du är tokig du, Rulle-pöjken, sa Fritiof. Men han skrattade inte längre. Han bara log lite och blåste froströk i ansiktet på mig.
Fritiofs lummerställe låg nästan mitt inne i skogen. Bara en bit från den gropen, där Rullseröds-bönderna tog opp torven, som de hade att elda med förr i världen. Vi hade ställt traktorn vid en vedstapel, där som timmervägen slutade. Längre gick inte att köra.
Det knastrade under fötterna när vi gick. Det var de gamla sommarregnen som höll på att frysa till is nere i mossan, sa Fritiof. Och nu pratar dom med oss, sa han.
Nästan framme vid torvgropen, där granarna står i en ring och det växer linnea i juli, där var lummerstället. Fritiof la sig på knä och började plocka i sin korg.
– Är det lummer? sa jag.
– Jaha, sa Fritiof.
– Det ser nästan ut som små tallekvistar, sa jag. Fast dom är mjukare.
Vi plockade tills vi hade våra korgar så fulla, att det räckte både till julskyltningen och krubban.
– Vilket tycker du är bäst, Fritiof, en traktor eller en häst? sa jag när vi gick tillbaka till traktorn.
– Jag håller nog på hästen, sa Fritiof och lyfte opp mig på flaket. För när en häst har vilat sej, så går han igen. Men en traktor som inte vill gå längre, han går inte ens om en har bråttom hem och ska julskylta.
Men våran traktor gick, när Fritiof hade skällt och sparkat på den ett tag. Och ett sånt julefönster det blev. Det var så att jag nästan inte trodde, att det var våran gamla handelsbod, som hade varit stängd i så många år. Utanför stod det fullt med folk med näsorna mot glaset och stirrade. Mest ungar förstås. Backesbergs-pojkarna var där. Och barna från Bua och Myra och Ellseröd. Och allihop så stirrade de på mig. I alla fall nästan på mig. För de såg på den stora tomten som Fritiof hade skurit till. Och det var jag som stod bakom och drog i snöret, så armarna och benen rörde sig på den. Bara ibland, när jag tyckte att man hade glott länge nog därute, drog jag i det lilla snöret överst, det som gör att tomten lyfter på luvan så att pinglan i toppen klingar.
Men det konstiga var, att fast jag var så glad och fast det var jag som drog i snörena, så tänkte jag nästan inte alls på julskyltningen när jag stod där. Jag tänkte på gräset som jag hade sått runt krubban, så det skulle se ut som ängarna i Judaland på julafton. Ifall det kom opp förstås. Annars fick hästarna och fåren och de andra djuren beta lummer, det gick bra det också.
Jag tänkte på gräs när jag hade lagt mig på kvällen också. Men då tänkte jag på det riktiga gräset. Det som skulle växa på ängarna runt Rullseröds by, och som det stod om i versen på Isodorus-dan.
Kommer herr Isodorus med regn i hår
växer gräset tidigt och tjockt i vår.
När jag drog från gardinen och kikade ut såg jag att det inte snöade längre. Stora regndroppar flöt nerför glaset.
Tänk om det går en häst och betar på Rullseröds-ängarna i vår, tänkte jag. Och jag ritade bokstäverna i luften med fingret. R.A.R. För det var vad hästen skulle ha inskuret i grimman. RAR. Rulle Alexandersson Rullseröd.
Texterna och illustrationerna i 2021 års julkalender återges med tillstånd från rättighetshavarna. Inspelningarna har gjorts av Litteraturbanken, november 2021, och i studion har Martin Joviken haft hand om kontrollerna.
