”Det fanns bland kavaljererna en, vilken jag ofta har nämnt som en stor musiker. Han var en högväxt, grovlemmad man med stort huvud och yvigt, svart hår. Han var säkert inte stort mer än fyrtio år vid denna tiden, men han hade ett fult, grovhugget ansikte och ett sävligt sätt. Detta gjorde, att många räknade honom för gammal. Han var en god man, men tungsint.”
Orden är hämtade ur artonde kapitlet ur Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga från 1891. Denne tungsinte kavaljer, Sven Liljecrona, hade Lagerlöf anledning att återvända till flera gånger efter debutromanen – inte minst i novellerna ”En julgäst” (1894) och ”Vägen mellan himmel och jord” (1915). Han gästspelade även i Lagerlöfs eget liv, såsom det skildras i det lilla memoarstycket ”Liljecronas sista konsert” (1933).
Men det är först med romanen Liljecronas hem (1911) vi får möjlighet att djupdyka ner i det oförsonliga mörker som omringar Sven Liljecrona. Det visade sig även att en uppföljare gömde sig i Lagerlöfs byrålåda, och 1946 nådde den allmänheten i formen av en radioföljetong. Hör nedan ett brottstycke ur den otryckta fortsättningen. Skådespelaren Anna Lindahl står för uppläsningen.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio. – Blogginläggets bild, en målning av Edvard Munch, har vi lånat från Thielska galleriet.
