”Det här är inte en dikt. Det är en text som vittnar.” Så står det i den korta, redaktionella inledningen till texten ”Att veta att man skall dö” (utgiven på Norstedts, 2020.) Egentligen finns det väl inte så mycket mer att säga. Anna Greta Wide (1920–1965), som gav ut sex diktsamlingar under sin livstid, hade varit sjuk en längre tid när hon inte ens fyrtiofem år fyllda gick bort i cancer den 28 augusti 1965.
Det var sensommar, en lördag.
Och hon hade hunnit förbereda sig inför döden.
För någon vecka sedan gick skådespelaren Stina Ekblad in i studion tillsammans med vår redaktör Martin Joviken. De diktinläsningar som blev till under två intensiva dagar i september kommer under hösten att publiceras här på Ljud & Bild. Men den makalösa och gripande inläsningen av Wides korta prosastycke – kanske det sista som Wide skrev, och det sista som Stina Ekblad läste in under inspelningen i Göteborg – vill vi gärna dela med oss av redan nu.
Texten är rekonstruerad utifrån Wides efterlämnade anteckningar. Men den känns trots detta postuma tillkomstsätt självklar och genomlyst.
Också mot slutet hade Anna Greta Wide orden helt i sin hand. De bar henne, ”full av klarögd tacksamhet”, mot slutets frihet.
Den som vill läsa manuskriptet till ”Att veta att man skall dö” finner det här.
Och besök gärna vår stora utställning om Anna Greta Wides liv och verk: FRIHET & SANNING.
Fotografiet på Anna Greta Wide, sannolikt taget i en fotoautomat, är från mars 1965.
