”Jag minns något som min far brukade säga: att det som skiljer äkta konst från strunt är det, att i det äkta konstverket lever helheten i varenda del. Meningen. Jag minns hur han talade om de stympade gudabilderna som man gräver upp ur klassisk jord – kanske bara en fot eller bara en skuldra – och ändå fulla av gudom.”
Månadens tema hos Litteraturbanken är KLASSIKER. Vad ordet klassiker betyder, vad det innebär, är inte helt enkelt att reda ut. Begreppet beskriver inte längre endast den klassiska litteraturen från det antika Grekland och Rom. Snart sagt vad som helst kan ju nu för tiden kallas en ”klassiker”.
Citatet ovan kommer från Karin Boyes (1900–1941) enaktare ”Hon som bär templet”. Det är Vera som talar – en rollfigur i Boyes pjäs. Men om skillnaden mellan äkta konst och strunt tycks Vera tala med Boyes egen röst.
Hon talar om det som är ”äkta konst”.
Om det som öppnar dörren mot det eviga.
Kanske är det just det som utgör en klassiker?
Spellistan här ovan är ett försök att i kronologisk ordning ge exempel på klassiska dikter (annorstädes skriver Martin Joviken om klassiska noveller). Korta dikter, långa dikter – äldre, nyare. Och alla är egensinniga ordkonstverk. Alla har fortfarande något att säga oss som människor.
Läs gärna mer av författarna hos Litteraturbanken – eller lyssna till fler inläsningar här på Ljud & Bild:
JOHAN HENRIC KELLGREN (LÄS – LYSSNA)
ANNA MARIA LENNGREN (LÄS – LYSSNA)
ERIK JOHAN STAGNELIUS (LÄS – LYSSNA)
EDITH SÖDERGRAN (LÄS – LYSSNA)
DAN ANDERSSON (LÄS – LYSSNA)
HARRIET LÖWENHJELM (LÄS – LYSSNA)
KARIN BOYE (LÄS – LYSSNA)
NILS FERLIN (LÄS – LYSSNA)
KERSTIN SÖDERHOLM (LÄS – LYSSNA)
HARRY MARTINSON (LÄS – LYSSNA)
Ovanstående inspelningar är upphovsrättsskyddade. Vissa av inspelningarna återges, där så är fallet, med tillstånd från Sveriges Radio och rättighetshavarna.
