Hur såg 1890-talets skolgång ut i Sverige? Det får vi veta när författaren Ludvig Nordström (1882–1942) berättar i radion om dystra såväl som muntra skolminnen från barndomens Härnösand – allt från det första årets privatundervisning fram till storskolan och gymnasiet.
Den gamla skolans villkor var synbarligen ingen gynnsam grogrund för en livlig och snillrik pojk som Nordström.
”Jag var ett oroligt barn”, konstaterar han i programmet och berättar vidare om en av barndomens alla vårar: ”En hel vecka skolkade jag. Vimmelkantig i huvud av den starka vårluften. Det slutade med en ordentlig risbastu i hemmet, och sedan skammen. Att min ABC-bok på examensdagen visade sig vara den enda i vilken tuppen inte hade värpt. Alla tittade på mig. Jag var deklasserad. Jag var en stygg gosse. Det var som en föraning av hela mitt kommande liv.”
Vi får också höra om samhällets orättvisor: om de välbeställdas kläder som fattigbarnen förunnades, om skillnaden på folk och folk, och om den ständigt närvarande otryggheten. Det var här Nordströms sociala medvetenhet vaknade till liv, och den kom längre fram att prägla hela hans författarskap.
Det var väl inte särskilt underligt att Nordström senare i sin reportageresa genom Sverige, som utmynnade i radioprogrammen och reportageboken Lort-Sverige (1938), intresserade sig lika mycket för barnens samhällsvillkor som de vuxnas.
Den som intresserar sig för Ludvig Nordström bör för övrigt lyssna på vår podcast Verket – en podd om klassiker. Nyligen publicerade vi ett fyrtio minuter långt avsnitt som handlar just om Nordströms Lort-Sverige, dess tillkomst och mottagande. Lyssna på avsnittet i valfri poddapp eller ta dig till avsnittet direkt här.
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Sveriges Radio. – Isaac Grünewald har målat porträttet av Ludvig Nordström ovanför. Bilden har vi lånat från Thielska galleriet.
