”Av alla märkliga uppfinningar som vårt århundrade fått bevittna, värdesätter jag själv allra mest Thomas Alva Edisons fonograf, föregångaren till inspelningsapparaten. Den utgjordes av en vaxrulle, på vilken det gick att fånga upp och sedan återge ljud, mänskliga röster.”
Det skrev Västgöta-Bengtsson, eller Sixten Bengtsson som han egentligen hette, i sin memoarbok Solen är störst vid sin nedgång (1977). Det hade sina anledningar. Edisons inspelningsmanick blev i sig aldrig särskilt långlivad, men den sporrade å andra sidan uppfinnarna att finna nya, bättre lösningar: grammofonen och sedermera rullbandspelaren. Dessa apparater kom snart sagt att förändra Bengtssons liv i grunden.
Ända sedan barnaåren fascinerades Bengtsson av hembygdens kultur och historia. Samtidigt växte han upp under förändringarnas årtionden. Uråldriga seder, bruk och dialekter gick med allt snabbare takt i graven med de äldre generationerna. Något nytt var i antågande.
Västgöta-Bengtssons åtog sig snart som livsuppgift att förvalta, dokumentera och levandegöra den borttynande västgötakulturen. Han berättade vidare i Solen är störst vid sin nedgång:
”Nu började de lärde ta inspelningsapparaturen på allvar i sin tjänst. Detta var ju helt enkelt något revolutionerande. Röstmelodien, accenten, nyanseringarna hade ingen upptecknare någonsin kommit åt. Men grammofonstiftet noterade de minsta skiftningar i språket. I Uppsala utrustades nu en droskbil med ett gravérverk — världens första på dialektforskningens område. Den 24 o. 25 oktober 1947 blev för mig och vårt Västergötland märkesdagar, ty då fick jag denna bil att gå över västgötagränsen.”
Under decennierna som följde reste Bengtsson över slättlandskap och skogsstigar för att träffa de märkvärdigaste västgötar. För eftervärlden bevarade han en myllrande mångfald av dialekter och häpnadsväckande historier som annars skulle gått förlorade för all framtid.
Tack vare generöst tillstånd från Institutet för språk och folkminnen kan vi nu publicera 35 unika inspelningar från åren 1955–1980. Klicka dig runt bland de västgötska orterna (och en småländsk) i mediespelaren nedanför!
Inspelningarna tillgängliggörs här med tillstånd från Institutet för språk och folkminnen, och är hämtade ur Uppsala landsmålsarkiv (ULMA). – Fotografiet har vi lånat från Sixten Bengtssons memoarbok Solen är störst vid sin nedgång (1977).
