Gunnar Ekelöf var i Paris när 1920-talet slutade. Hans 20-tal hade präglats av resor och utlandsvistelser. Nu hade han återvänt till Frankrike, bland annat för att studera musik. Men studierna hade gått i stå. Han drev runt – men läste också fransk litteratur, skrev oavbrutet, gick på konserter och konstutställningar, och umgicks med konstnären Otto G. Carlsund (som bott i Paris sedan 1924). Kontakten med Carlsund blev viktig för Ekelöf: tillsammans besökte de Salvador Dalis debututställning, och såg även Louis Buñuels och Dalis film ”Den andalusiska hunden”. Exakt vad Ekelöf läste och lät sig inspireras av under tiden i Frankrike är annars en smula oklart. Men säkert är att han noga studerade den samtida litteraturen och kom att bli förtrogen med allt från Marcel Proust till Apollinaire, Aragon och Blaise Cendrars. Det här var influenser som skulle sätta spår i Ekelöfs egen diktning.
1932 debuterade Ekelöf med diktsamlingen sent på jorden. Sedan följde tre diktsamlingar till under 1930-talet. När kriget stod för dörren mot slutet av 30-talet hade han snart sagt övergett sina surrealistiska influenser – eller åtminstone gjort ett annat slags diktning till sin.
Det är dikter från denna nya tid som vi kan lyssna till här, hämtade ur diktsamlingen Färjesång (1941), i inspelningar från 1951, 1955 och 1963. Diktsamlingen har ofta beskrivits som Ekelöfs egentliga genombrott, en formulering man kan ha invändningar mot. Men att Färjesång är en milstolpe i den svenska poesins 1900-tal är nog ändå att betrakta som tveklöst. Om än perspektivet vi betraktar den ur är ett sentida och senkommet perspektiv.
Besök också gärna Diktens museum där du kan öppna en bokfilm om Gunnar Ekelöfs diktsamling Färjesång.
”Det finns någonting som ingenstans passar” tillgängliggörs med tillstånd från rättighetshavaren och från Naxos. Alla övriga diktinläsningar tillgängliggörs med tillstånd från rättighetshavaren och Sveriges Radio.
